Då tänkte jag att det var dags för en presention av mig själv  

Jag heter Anna och är född 1967. Har haft egen häst sedan 1975 så om man räknar efter blir det "läskigt" många år  

F.r.o.m våren 2015 gick jag och min fd man igen en skilsmässa. Jag har träffat en ny man och blivit med "pojkvän". Varför jag väljer att skriva "om" infon nu är att mitt ex inte vill bli skriven om i min blogg. Så då har jag valt att ta bort ALL info om honom. Känns bäst för alla parter!! Det bästa i mitt äktenskap är tveklöst mina/våra 2 barn.... Fredrik för 1994 och Henrik född 1995. Det är 1 år och 1½  månad mellan våra barn  

Jag jobbar natt som undersköterska på ett boende med begåvningshandikappade. Efter att ha jobbat inom äldreomsorgen sedan 1987 "sadlade jag om" och började inom begåvningshandikapp mars 2010. Trivs som fisken i vattnet  De senaste 11 åren har jag jobbat natt på ett Demensboende. Annars har jag även provat på att jobba inom Hemtjänst, Servicehus, Långvård, Personlig assistent mm.

Min hästägarbana började 1975 när jag fick min shetlandsponny Kadett

  Han fick 4 år senare sällskap av en ridtravare som hette Abbe. Bland de snällaste hästarna jag har haft nöje att både rida och hantera  

  1981 såldes både Kadett och Abbe och för de pengarna köpte jag en halvblodsvalack som hette Bingo. Tyvärr har jag väldigt lite kort på honom då han dog efter bara 3 månader. Jag hittade honom på morgonen död  Det gjordes ingen obduktion på honom utan försäkringskillen som var ut klassade det som kolik alternativt som tarmvred....Jag kan ärligt säga att jag fortfarande har svårt att gå in i ett stall där hästen ligger ner utan att de kliver upp  ...trots att det gått så pass många år...

1982 köptes Comtesse in. Ett sto endast 4 år gammal och halvgalen   Ingen ultimat kombination med en ung oerfarenryttare på en halvtokig häst  

Jag fick allafall tag på en jättebra tränare, Robert som hjälpte mig enormt mycket...Vi började från 0 hela gänget....Och på 2 år hade vi nått fram till målet dvs. seger Nationell  Msv B/130 cm, kvalat in till Junior-SM, Vunnit kvalet till Folksam Juniorryttare och fick åka till Södertälje och rida finalen  Sist men inte minst red jag Elitserien som Junior för hemmaklubben  

Comtesse var endast 158 cm men hade ett hopphuvud som var mycket bra om man säger så...men halvgalen att rida i övrigt...Men hinderklok  

Nationell tävling på hemma plan 1985.

En nporträttbild av oss som hör till ett repotage i dagstidningen under min juniortid 1985.

  Nationell hemmatävling 1985.   Ett mycket speciellt kort som Robert har tagit 1983. Har för mig att det var en LB. Det enda kortet på Comtesse som jag har förstorat upp  

Då Comtesse var så pass speciell att rida på och halvhysterisk valde jag att sälja henne till en tjej i Stockholm 1987. Hon fick senare ett föl.

Jag köpte istället Lord Courette från Västerås. Curtan var ca 170 cm hög och en rejäl omställning från 158 cm som jag var van vid  Dock var han lugn och harmoniska vilket jag uppskattade enormt mycket   Han hade tävlat upp till LB/110 cm när jag köpte honom. Vi tävlade sedan med placeringar upp till Msv B/130 cm och med honom red jag också laghoppning..denna gång i Div. 1  

Då Lord Courett tyvärr blev utdömd 1989...en otroligt stor sorg för mig  

  Sidobild på Lord Courette 1987 i stallet hemma.   Hoppträning på hemmaplan 1988.   Posering hemma 1988.

Köpte jag Wirbelwind för MYCKET pengar!! Han var DRÖMHÄSTEN som jag hade drömt om att köpa sedan jag började tävla  Han hade tävlat Msv B/130 cm med 4 fel som bästa resultat. Så jag visste att han hade kapacitet  

Dock började jag och Robert från början. Första tävlingen under hösten 1989 blev det LC/100 cm och LB/110 cm med placering i bägge. Sedan följde en viloperiod och när tävlingssäsongen startade upp i mars 1990 tävlade vi LB/110 cm och LA/120 cm med placeringar i samtliga starter  

I maj 1990 var det så dags för den medelsvåra debuten/130 cm. Wirren gick klockrent och nollade!!!! Dock hade vi bestämt innan att jag INTE skulle rida någon omhoppning utan nöja oss med en ev. nollrunda  Så blev det också och dagen efter debuten tävlade vi endast 1 klass LB/110 cm som vi "lekte" över och fick en placering i   

Sedan fortsatte vi att tävla och fick både placeringar och segrar i LA och Msv B. Med dessa meriter blev jag uttagen att än en gång rida Elitserien  Denna gång som Senior för min del!!!

Vi vann 2 av 3 deltävlingar och kom 2:a i den sista avgörande tävlingen.

Wirren hälsar på Henrik en solig sommardag  Han var verkligen världens snällaste och bästa häst utan överdrift  

Ett av de få kort som finns på oss när vi tävlar som har prytt både dagstidning och tävlingsprogram  

  Wirren sidobild på hemmaplan 1990. Ska tillägga att han var närmare 180 cm hög  Tävlades på vanligt tränsbett utan martingal  

OBS!! Tittar man på bilderna av både Wirren och Tabasco ser man att dessa hästar liknar varandra i typen  

Samtidigt som Wirren köpte jag Zimé och året var 1990. Hon var då 1 år gammal.

  Det här kortet togs 2 veckor innan hon "somnade in" i maj 2007  Då hade vi fått 17 år tillsammans.... Zimé 1 år hos uppfödaren i Västerås.

Tja, vad ska man säga om Zimé. Hon var otroligt lättsam att hantera och rida in...rena drömmen  Är fördelen när man har mölighet att "göra allt jobb" själv från början   Sedan lånade jag ut henne när jag var gravid och väntade Fredrik då jag redan hade Wirren och 2 hästar inte kändes aktuellt när jag var gravid. Hon skulle lånas ut på 4 år men jag fick tillbaka henne efter 9 månader HELT HYSTERISK OCH ORIDBAR  

Då började en mycket lång väg tillbaka till ridbarhet och hantering. Hon hade väldigt svårt att acceptera andra människor efter det här så någon medryttare var det absolut INTE tal om...hon både bockade och stegrade av dem som flugor  

När jag satte mig upp själv...höggravid med Henrik blev hon som en ko?? Så jag red henne själv genom hela Henriks graviditet istället...men en stor och tung mobil i fickan som "back-up"   Ett krav från min kära man när jag var så envis och skulle rida på "vilddjuret"  

Jag och Zimé tävlade upp till nationell 125 cm med placeringar till LB/110 cm. Även med henne red jag laghoppning denna gången blev det Div 2. Så jag kan säga att jag har haft nöjet att rida i alla typer av laghoppningar under åren   Hon hade en hoppkapacitet som inte var av denna världen MEN hon hade inget hopphuvud och stressade enormt mycket och tog aldrig tag i hindren när man red mot som "vanliga" hästar gör. Så för att ta sig runt en bana var jag tvungen att lägga henne "rätt" på alla hinder..och missade jag rev hon klockrent...

Även sedan hon kom hem efter fodervärden hade hon svårt att slappna av när man red. Hon kunde inte vila mer än 1 dag...blev det 2 dagar stog hon på bakbenen i 2 veckor i protest  Var mindre roligt när man var sjuk och orkeslös...minns speciellt en gång när jag var magsjuk som jag tog bilen ner till stallet...in med hästen...jag kommer ärligt inte ihåg hur jag tog mig upp på hästryggen  eller att jag red....men jag kommer ihåg när jag kom in i stallet igen för då rasade jag bara ihop på golvet i en hög...ensam i stallet  

Väl hemma låg jag och skakade i flera timmar av utmattning....Tja, sånt är livet med en häst som har mycket energi.

Jag red Zimé ensam under 15 års tid...och hanterade henne i princip själv i nästan 10 år pga att hon hade svårt att acceptera andra människor....Allt detta för hennes skull. För att hon skulle må så bra som det bara gick  

Hon fick till slut somna in maj 2007 och det var det absolut svåraste beslutet jag tagit i hela mitt liv. Hon hade pålagringar höger fram och bak och blev behandlad för det 2003. När jag var in på Kliniken första gången förberedde de mig på att jag förmodligen skulle behöva ta bort henne pga pålagringarna....Vilket jag var helt inställd på när återbesöket kom Hade t.o.m förberett min kära man på vad som komma skall så att säga...

Jag hade upptäckt 2 veckor innan besöket att hon var lite ojämn bak och då hon i princip aldrig var halt ringde jag och bokade en tid på ATG-kliniken på en gång.

Väl inne på kliniken och när de hade röntgat henne frågade den HUR länge hon hade varit halt?? Nej, förklarade jag...hon är inte halt utan mer ojämn bak...

De sa då att det var så pass mycket pålagringar att hon förmodligen hade gått och kännt av det mellan 6-12 månder UTAN att reagera!!! Jag brukade skämta och säga att man var tvungen att "hugga av henne benet" för att hon skulle bli halt....och i det här fallet stämde det verkligen.

Dock svarade hon så bra på 2 behandlingar att vi blev hemskickade och kunde börja rida igen??? Dock endast promenadridning pga pålagringarna....INTE det lättaste på en häst med mycket energi  Men allt går ju om man ger sig den på det tror jag att det heter   Jag fick helt enkelt göra så att jag red henne lite lugnare så att henne kondition INTE blev på topp och på så sätt fungerade det skapligt..vissa dagar var det så klart värre att rida och då fick man bita ihop ordentligt och bara ANDAS DJUPT!!!  Slutdommen kom sedan 2007 då hon fick problem med det andra bakbenet....då hade hon känningar och ont i  3 ben   Och en häst om är 18 år känns det INTE aktuellt med operation och lång konvalesens....då ingen visst OM hon skulle kunna ridas på igen...Då tog jag beslutet för hennes skull att nu var det dags  

Det var sedan INTE självklart att Tabasco skulle komma hem till mig. Han är en ridtravare på ca 170 cm och "problemhäst" men MYCKET med sig i bagaget. Efter flera samtal med hans dåvarande UNDERBARA ägare (som räddat honom) bestämde vi att jag skulle åka dit och provrida honom. Vilket jag gjorde. När jag landade på gårsplancen och såg hästen...kände jag direkt att HIMMEL VAD HAN PÅMINNER OM WIRREN!!! Samma typ av häst!!! Jag föll som en fura så klart  

Och blev jätteintresserad och nyfiken på honom och han på mig  

Efter provridningen kändes det riktigt bra. Han var grundriden men man kände att han hade förutsättningar och steget var det absolut inga fel på!!! Samma gång i traven som Wirren hade...ME LIKE  Framför allt hade han ett lugn och ett temperament som jag VILLE ha hos en häst  Dock insåg jag att han INTE skulle vara lika lugn från början när han kommit till mig men förhoppningsvis skulle lugna ner sig med tiden  

Tabasco är en sk. "problemhäst" med otroligt mycket olustiga och hemska upplevelser i sitt "bagage" i det tidigare travtränarlivet....jag visste mycket väl VAD jag gav min in på när jag tog hem honom. Samtidigt som jag hoppades på att vår "personkemi" skulle vinna och att det skulle fungera mellan oss framöver.

Vi gjorde upp att jag skulle ta honom på foder i 1 år och OM det fungerade mellan oss skulle jag få möjlighet att köpa loss honom. Vilket jag gärna ville förutsatt att han lugnade ner sig 

De 4 första månaderna var INTE roliga om jag säger så...han testade mig varje dag med allt....Men efter dessa 4 månader började han slappna av och jag märkte skillnad varje vecka. DÅ KÄNDE JAG ATT DET VAR MIN HÄST JAG RED  

Drygt 1 år senare gick han igenom veterinär besiktingen helt utan anmärkning och jag köpte äntligen Tabasco  Någonting som jag hittills inte har ångrat.

Han är fortfarande speciell och kan hitta på saker men samtidigt så är han en helt annan häst idag än när han kom hem till mig för 3,5 år sedan...så mycket lugnare och litar på mig till 100%!! Sakta men säkert så går nästan allt att göra med honom..Det enda jag INTE kommer att göra med honom är att köra. Detta pga han tidigare jättejobbiga erfarenheter kring det. Han ska istället få göra sånt han tycker är roligt i livet  Jag ska ärligt säga att han har fått MYCKET lång tid på sig att både acceptera omgivningen och ridningen. Men jag har haft få bakslag och jag är otroligt glad att jag har gett honom den här tiden...för jag har fått en fantastiskt häst som är ambitös att rida och fantastisk att hålla på med!! ME LIKE  

  Löshoppning i paddocken sommaren 2010.   Löshoppning i paddocken sommaren 2010.

Härlig annorlunda bild tagen av min yngsta son Henrik  
 

  Tabasco chillar i sommarhagen hösten 2009.   Ridpass i paddocken sommaren 2009.   Vi provar det nya "blingade" tränset från Hööks     Vilopaus i sommarhagen oktober 2009.

Nu blev det här ett väldigt långt och jag ber om ursäkt  ....men för er som har orkat läsa säger jag...TACK!!!

Jag kommer att försöka berätta lite mer om de hästarna som jag har tävlat på framöver. Jag skriver om dem allt eftersom och lägger in på bloggen framöver.

Ha de gott så länge!

Mvh anaby  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Halloojjjsan igen! Det känns skönt att vara frisk och komma igång i det vanliga gängorna igen. Har börjat rida igen och det känns otroligt bra          Har fått några nya hästmassagekunder under veckan. Det blir både spännande och intressant at...

Halloojjsan allihopa! Både jag och min man har haft Covid i veckan. Vi har som tur var fått en lindrig varitant och vi är tacksamma att vi fick Covid nu istället för från början för 2 år sedan när många var allvarligt sjuka. Jag har inte fått åka...

    Vi gifte oss 22/2 2022   Önskar alla en fortsatt fin dag och kram på er  Mvh Anna   ...

Halloojsan igen!  Här är det ganska högt tempo   Jag håller på att komma igång med företaget. Bla så håller jag på att sy veteryggvärmare till häst, vetebettvärmare och veteryggvärmare för människor. Har kommit igång med veteryggvärmare till häst o...

                  Hallojjjjsan allihopa! Hoppas att ni har haft en bra helg      Vi har haft stalljour i helgen. Det blir var 6e vecka och då har vi hand om stallet och 13 hästar lördagmorgon, lunch, kväll och söndag morgon. Söndag lunch och...