Då går vi vidare...

Del 3 Comtesse

Sedan minns jag som sagt INTE något mer. Nästa minne består av att Robert och vet. G drar bort mig från Tessans mage? Jag hade alltså svimmat och fallit under hästen. De sätter mig på golvet och pallar upp mig mot väggen. Där sitter jag vit i ansiktet hela tiden medans G syr och Robert håller i. Det kändes otroligt skönt att få sitta ner. När allt är klart och G åkt och lämnat kvar räkningen…Säger Robert: Varför sa du inte att du mådde dåligt? Jag försökte: sa jag. Kommer du ihåg att jag frågade om du kunde hålla i Tessan? Det kom han ihåg men han förstod INTE att det var därför som jag ville att jag skulle hålla i hästen. Ja, alla fall så lärde både jag och Robert oss någonting av den här upplevelsen. Jag lärde mig att jag måste vara tydligare med att förklara vad jag menar och Robert att han måste lyssna på mig och att han var tvungen att se till att jag åt ordentligt när vi var ute och tävlade.

Sedan har vi Vet. G. Varje gång han såg mig efter det sa han alltid: Ja, det var du som svimmade och hamnade under hästen den där gången jag skulle sy!! Och det sa han varje gång i säkert 10 års tid. Jag har fortfarande samma veterinär 28 år senare och han är helt suverän. Jag ringer och rådfrågar honom om allt mellan himmel och jord. Vi träffas alltid en gång på hösten när det är dags för vaccination och tandraspning. Blir det inga skador under året så blir det bara den gången jag behöver ringa honom. Annars är han ALLTID mitt första val av veterinär.

Nu kommer vi till det läget när det börjar stå om mig och Tessan i tidningen. Och jag måste ärligt säga att det är både på gott och ont. Jag har alltid tyckt att Robert har haft rimliga krav på mig och min ridning. Men när en massa andra börjar ställa krav på en ung tjej då blir det jobbigt. Robert förklarade för ”de andra” att vi måste ta det lugnt och låta allt ta sin tid. Rom byggdes INTE på en dag!

Det var jobbigt både får Susanne, mig och Robert om det här att han skrev i tidningen efter tävlingarna. Robert KRÄVDE mycket mer av mig och Susanne innan han skrev om det i tidningen. Det tyckte både jag och Susanne var bra, för stod det i VK så visste vi att Robert var nöjda med våra ritter. Han diskuterade ALDRIG med oss om det skulle stå någonting, utan vi fick se på måndagen som alla andra. Framför allt så krävde vi ALDRIG någonting av Robert heller…

Så här stod det i V-K månaden efter dessa tävlingar. Direkt citat:

”Den avslutande LA-hoppningen med två omhoppningar blev sedan en duell mellan Björn H – Otto och URF-junioren Anna F (hade ett annat efternamn innan jag gifte mig) på 6-åriga stoet Comtesse. I andra omhoppningen mellan dessa två kontrahenter hade Anna oturen att slå ner det enkla första hindret, men visade sedan upp en mycket snygg och välmatchad hoppning.”

Och i V-F stod följande om samma tävling. Detta var INTE skrivet av Robert. Direkt citat:

”Björn H vann sista hoppningen, en s k LA- 1.20 hoppning i hård strid med junioren Anna F på Comtesse"

Sedan kom vi in i juni och tävlingarna i Kiruna 8-11/6-84 tävlingarna skulle vara under min skolavslutning så jag fick ta ledigt från skolavslutningen på Dragonskolan för att åka iväg och tävla i Kiruna.

När vi hade kommit till Kiruna var det bara att börja ta hand om hästen och börja göra inordning sig för tävlingarna. Jag skulle rida 6 klasser samanlagt på 4 dagar.  Första klassen red på torsdag kväll. Det var en LB-hoppning. Vi red en tidshoppning och fick en nollrunda med en skaplig tid och fick en 9:e placering. Sedan kom fredag och vi skulle rida 2 klasser. I LB gick vi till omhoppning men fick ett nedslag i omhoppningen. Så vi fick igen placering. Och i LA-klassen gick Tessan bra med en nollfelsrunda med en omhoppning på 4 fel. Det blev inte någon placering i den här klassen. Jag var ändå jättenöjd med min häst som hade gått till omhoppning i alla 3 klasserna hon ställt upp i!! Så kom lördagen och jag skulle rida en klass, LA. Om jag gick till omhoppning hade vi bestämt att jag skulle satsa på att rida snäva svängar och snabbt tempo. Vi gick till omhoppning och jag red väldigt snäva svängar och snabbt tempo. När jag gått i mål säger speakern i högtalaren: Föregående ryttare leder klassen. Okej, tänkte jag, men det är många ryttare kvar så jag får nog vara glad om jag får en placering. Nu red jag ganska tidigt i klassen och det kan vara både på gott och ont. Rider man bland de första sätter man ”ett rikt märke” som de andra ryttarna rättar sig efter. Dvs kan man rida fort eller inte! Om folk rider fort och ska ”jaga” ens tid är risken att de river eller vägra för att de svänger för snävt. När det kallades upp till prisutdelning visade det sig att jag hade kommit 2:a efter Björn H. Det kändes helt fantastiskt att få gå in på prisutdelning!

Tessan sköttes om och nattades för dagen. Söndagen kom och vi skulle hoppa 2 klasser idag. En LB och en LA, sedan var helgen slut. I LB gick hon nolla i grundomgången och vi gasade på i omhoppningen och VANN!! Det skulle visa sig att i just den här klassen vann man en jättefin handgjord väggklocka. Som jag fick med mig hem. Den hänger fortfarande i vårt vardagsrum hemma. Den har följt med mig överallt där jag har bott!! Nu var det bara en klass kvar..Vi gick nolla i grundomgången igen och jag gasade på i omhoppningen igen. När röken hade skingrat så kom vi 2:a igen efter Björn H igen!! Jag tror INTE att jag någonsin har haft en så  bra helg i min tävlingskarriär som denna. Jag fick en seger, två 2:a placeringar och en 9:e placering på 6 starter under helgen. Av alla 6 starter red vi nolla i samtliga grundomgångar.

Summan av det hela blev:

Meetingets bästa junior: ett ylletäcke i pris.

3:a i meetingets framgångsrikaste ryttare: 1000 kr i pris.

En vinst i LB, två 2:a placeringar i LA: prispengar ca 2000 kr

Inridna pengar under helgen: 3000 kr!!! MYCKET Pengar på den tiden!!!

Så har stod det i V-K dagen efter. Direkt citat:

”Omhoppningarna under både, lördagen och söndagen blev rena rama duellerna mellan Björn och junioren Anna F på Comtesse. Björn lyckades nu i båda klasserna betvinga Anna med knappa sekunden. Men pass upp Björn, med lite mer rutin hos Anna så…- Ja, man får vara glad så länge man har tiondelarna på sin sida, menade Björn…Anna F blev följdriktigt framgångsrikaste junior, mycket beroende på hennes seger i söndagens LB-hoppning. Där slog hon Åsa B med en knapp sekund i omhoppningen. – Jag är givetvis jättenöjd med mina insatser under den här helgen. Så här bra har det aldrig gått tidigare, menade Anna F.”

Sista tävlingen för säsongen blev återigen Boden 15-17/6. Det var bestämt att jag skulle debutera i MSV B/130 cm den här helgen, förutsatt att Tessan gick bra. Jag skulle rida 4 klasser under helgens 3 dagar. Jag red en LB på fredagen med nolla i grundomgången och bäst tid i omhoppningen men med 4 fel…så det blev en 13:e plats utan placering och sedan blev det även en LA tidshoppning. Vi gick runt på 4 fel, hästen gick bra så det var bara att planera vidare till nästa start följande dag. På lördagen blev det bara en start. LA A:1B dvs 2 omhoppningar om det finns felfria. Jag och Tessan gick vidare till första omhoppningen där vi fick 4 fel. Det var bara en felfri i första omhoppningen så det blev ingen andra omhoppning utan vi slutade 3:a i klassen. Så var det dags för den sista klassen för säsongen: MSV B, den gick i 2 omgångar, LA i första omgången och MSV B i andra. Detta innebar att man INTE red någon omhoppning. Tessan var säkerheten själv och gick nolla i första omgången, LA. Det var sammanlagt 6 ryttare som ridit nolla i första omgången. Nu blev det dags för andra omgången. Tessan och jag var trötta efter 2 helgers tävlande och vi rev först ett hinder och sedan sista hindret en trippelbarr. Så i debuten gick vi i mål på 8 fel ett bra resultat för 2 unga debutanter…Jag var jättenöjd med helgen och givetvis hela säsongen. Nu skulle det bli vila av under sommaren innan vi skulle börja ladda för nästa säsong, höstsäsongen.

Både jag och Tessan tog det lugnt under sommaren. Tills det var dags att börja träna igen inför tävlingssäsongen. Första tävlingen var på hemmaplan i slutet på augusti. Jag red LB och LA-klasser för att mjukstarta säsongen och det var nog tur…Tessan var hysterisk och skenade runt på banan, vi kom runt med 1 eller 2 nedslag i klasserna vi ställde upp i förutom att vi hade livet i behåll. Jag och Robert diskuterade att vi måste byta bett till Tessan, då det definitivt var farligt att hoppa henne när hon INTE gick att kontrollera. Vi provade med ett pelhambett och det passade som handen i handsken. När vi hopptränade efterföljande gång gick hon både lugnt och kontrollerat igen..Pust!!

Nästa tävling gick i Skellefteå i början på september -84. Jag red  LA och MSV B hela helgen och vi fick inga placeringar men hästen gick mycket bra. I LA-klasserna gick vi till omhoppning men hade 1 respektive 2 nedslag i omhoppningarna. I MSV B hade vi 1 nedslag i grundomgången i 1 klass och 1 nedslag i omhoppningen i den andra. Ett klart godkänt resultat tyckte både Robert och jag.

Sedan blev det dags för en Boden-tävling igen i september. Jag red LA och MSV B då också. Jag vann en LA och hade 3 fel i den andra. I MSV B-klasserna gick det sämre, alla fall i den ena. Den första hade vi 8 fel, klart godkänt. Och i den andra hade vi 22,5 fel.

Vi blev meetingets bästa junior och fick ett täcke som pris.

Så här stod det i V-K dagen därpå. Direkt citat:

”Men sedan brakade det lös på allvar för URF-ryttarna. Meetingets bästa juniorekipage, Anna F på Comtesse var helt omöjlig att slå i LA-hoppningen på lördag. Snäva svängar parat med ett högt tempo gjorde att klubbkompisarna Lena W på Gatsby och Åsa A på Molly Malone snabbt förpassades till andra respektive tredje platserna.”

Nu skulle det inte bli några tävlingar förrän 19-21 oktober i Umeå. Vi tog det lugnt och körde våra veckoträningar och klubbtävlingar istället och det kändes mycket skönt med tanke på att det hade varit en tuff höst för Tessan och mig. Som snart skulle avslutas på hemmaplan igen!!

Tävlingarna i Umeå var stora tävlingar och man skulle även rida om Distriktsmästerskapet både för juniorer och seniorer. Och jag och Tessan var storfavoriter i Junior-DM eftersom vi hade haft en sån bra höstsäsong. Nu började jag bli nervös eftersom jag började känna pressen från andra…det var inte lätt att vara 17 år.

Ja, alla fall så kom tävlingarna till stan.. Jag red LA och MSV B förutom JDM som gick i LB. Jag var placerad i bägge LA-klasserna. Och i JDM hade jag bäst tid men tyvärr 1 nedslag. Så jag blev slutligen 3:a i JDM och det var jag nöjd med. Nu när den västa pressen var borta kunde jag slappna av och koncentrera mig på sista klassen MSV B. Jag red som jag alltid gjorde och Tessan hoppade som hon alltid hoppade och vi var felfria!!! Helt otroligt att vi gick felfritt! Vi skulle slutligen bli 1 av de 3 som gick till omhoppning. Jag sa till Robert innan jag skulle in till omhoppning: Robert, jag kommer sämst att bli 3:a, det är helt otroligt, sämst 3:a! Vi bestämde att jag skulle rida runt i ett vettigt tempo för att försöka rida en nollrunda. Så jag gick in och red runt min 140 cm omhoppningsbana och kom ut med 4 fel/1 nedslag. Jag var överlycklig! Nu hade jag gjort en bra runda också så en 3:e plats var inte fy skam med den ritten. Sedan var det Björn H tur att hoppa med Otto. Och när de kom i mål hade de 8 fel/2 nedslag. Vi skulle sämst bli 2:a, jag kunde knappt tro att det var sant! Åsa A var sista startande i omhoppningen och river första hindret? Och sedan rider hon fel väg och blir utesluten…detta innebar att JAG VANN!!! Jag förstod ingenting, hur kunde jag vinna, de andra var så mycket bättre än jag!! När jag kom in till prisutdelning så kokade hela Gamla K:4! Det var samma känsla som det är på Scandinavium, folk var helt tokiga och stod och skrek!!! Jag har ALDRIG upplevt samma känsla efteråt på någon prisutdelning som jag gjorde just den dagen, just de klockslaget på Gamla K:4. Det var en helt fantastisk känsla när jag red in för prisutdelning, tårarna rann nedför kinderna och jag var chockad över att jag hade vunnit över alla som var äldre och bättre än jag! Lilla jag!! Någonting som jag önskar att alla kunde tävlingsryttare kunde får vara med om!!!

Det här stod i V-K dagen därpå. Direkt citat:

”Men den största sensationen svarade URF-junioren Anna F för. På 6-åriga stoet Comtesse så segrade Anna i helgens huvudklass. Husritarna Thropy som reds i medelsvår klass! – Det var helt underbart att hoppa den här klassen, jublade Anna efter välförrättat värv.

Det gick tre ryttare till omhoppning i Husritarna Thropy – Anna F på Comtesse, Björn H på Otto och Åsa A på Molly Malone. Anna inledde, och på vilket sätt sedan. Comtesse hoppade så det stod härliga till med en enorm vilja i varje språng. Nu rullade stoet ner en bom i trekombinationens inhopp, och därmed blev det 4 fel för Anna. Tid 51,5. Björn satte upp en hög fart för att få en snabb tid och det lyckades han också med – 42,6. Men tyvärr hade Björn och Otto under ritten ådragit sig 8 fel, alltså 2 rivningar.

Åsa A var sist ut och hade alltså det bästa läget. Men det började illa för Åsa. En rivning på första hindret följdes av att Åsa red fel väg och uteslöts ur omhoppningen. Därmed kunde Anna F inhösta sitt livs första Medelsvår B-seger! – Comtesse hoppade helt underbart i både grund- och omhoppningen, förklarade Anna. Comtesse hoppar bättre när det blir lite svårare. Hon respekterar hindren bättre och lyfter fint på benen. Det kan man verkligen säga. Ekipaget formligen lyste av hoppglädje, och med sin sisuladdade stil blev de mycket riktigt populära segrare av Husritarna Thropy.”

Ett utomhus kort med mig och Tessan från 1985 från en nationell hemmatävling.

Ett kort från ett repotage om oss i dagstidningen också från 1985. Ska se om det går att scanna in och lägga in på bloggen till nästa gång   

Det skulle vara just på den här tävlingen som min mamma och pappa kom för att titta. När de satt på läktaren och speakern sa att jag hade vunnit satt det en karl brevid dem. Han vänder sig till dem och säger: Det där var bra gjort! Den där tjejen har INTE gjort många MSV B rundor och ändå vann hon över alla de andra som är mycket mer rutinerade! Han visste INTE om att det var mina föräldrar som han hade pratat med…Det visade sig i efterhand att det var rätt tävling det kom för att titta på…

Hur hanterar man en sån här framgång? Det gäller att ALLTID ha bägge fötterna på jorden. För även om du har framgångar så har du även motgångar. Framgångarna är oftast lättast att tackla medans motgångarna är svåra att gå igenom. För att lyckas med motgångarna gäller det att du har en bra tränare som kan peppa dig mentalt. Jag hade tur som hade Robert under hela tiden. Man får ALDRIG blir nonchalant när det gäller att tävla och vinna. Man måste vara duktig och ha talang och fötterna på jorden men man måste även ha turen och tiondelarna på sin sida emellanåt. Det brukar ALLA ryttare ha någon gång emellanåt!!

Hur gick det då till när vi tränade? Jo, på sommaren tränade vi ute på hoppbanan så då var det inga problem. Man kunde hoppträna när som helst. På vintern var det lite större problem. Då fanns bara Södra ridhuset att tillgå, där fanns hindren redan uppställda. Men de hade lektioner där med ridskolehästarna. Så oftast fick vi hoppträna vid 22.00-tiden när ridlektionerna slutade. Så det innebar för mig att jag var klar ca 23.00, red hem, tog ca 30 min. Var hemma igen 23.30 gjorde i ordning hästen för natten och kom i bästa fall i säng vid 00.30 och sedan upp tidigt och iväg till skolan. Det gick väl ganska bra att rida hem när det INTE var så kallt men låg det på -15-20 grader kunde man hålla sig för skratt…då var man stelfrusen när man kom hem. Tessan hade täcke på sig eftersom hon var klippt, så att hon inte skulle frysa på väg hem. Ibland var jag så trött efter träningen att jag nästan somnade sittande och ridande på hästen, men Tessan hittade ju hem så det gick bra.  Och vi kom alltid hem utan problem….

Det skulle visa sig att det blev för jobbigt för mig att rida emellan hem och K:4 så Tessan fick stå uppstallad en period på K:4 när jag hade mest tävlingar. Jag gick Gymnasiet så det var inte långt att cykla när jag slutade för dagen. Detta underlättade min träning eftersom jag kunde rida Tessan och träna på dagtid. Hur hade jag då råd med detta? Jo, alla pengar jag red in på tävlingar gick till andra tävlingar och uppstallning på K:4. Jag fick lite pengar av mamma och pappa eftersom jag inte hade Tessan hemma.  Jag visste att om jag kämpade och red bra på tävlingarna kunde jag fortsätta tävla. Men under vinterhalvåret när tävlingarna tog slut fick hon flytta hem då jag INTE hade pengar att betala stallhyran med. Sedan gick det lika bra att rida ute då när vi inte var i samma behov av att hoppträna under vinteruppehållet. Pengarna var man tvungen att hushålla med. Jag hade inget jobb som gav någon inkomst eftersom jag gick i Gymnasiet. Lennart Lindelövs träningar fick man gratis om man hade ”kvalat in” för laghoppningen. Detta innebar 5 träningar per år som kostade ungefär 300 kr varje gång. Det var en förmån att få detta betalt. Transportbidrag fick man också men givetvis var man tvungen att jobba ideellt i föreningen för att få det. Och transporbidrag betaldes ut 2 ggr per år och alltid i efterskott.

Det skulle nu komma en tid när andra hade stora förväntningar på mig och Tessan. Det var tiden för Elitserien…som jag skulle rida som junior…och även några år senare på en annan häst även som senior..

Fortsättning följer…

Mvh anaby  

 

Camilla- Tävla om tre plagg ifrån Mountain Horse

10 augusti 2011 11:30

Sv: Spelar ingen roll om man har en ny eller äldre transport, går den sönder så går den sönder och då har man ingen. Hade en riktig skrutt till konservburk innan min nya och den lånade jag inte heller ut.

http://camillahastskotare.blogg.se

anaby

10 augusti 2011 16:31

Precis!! Känner samma sak angående årsmodell på transporten. Även en gammal kan vara "värd" mycket om det är den man använder själv:D Men många ser det mer som att det är en äldre transport och då gör det mindre att låna ut och även om det går sönder:S

Det var över 10 år sedan jag lånade ut transporten senast. Som både min man och jag resonerar...vi tycker att det är bättre att transporten är hel och i bra skick NÄR jag ska använda dem själv:)

Mvh Anna & Tabasco:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Halloojjjsan igen! Det känns skönt att vara frisk och komma igång i det vanliga gängorna igen. Har börjat rida igen och det känns otroligt bra          Har fått några nya hästmassagekunder under veckan. Det blir både spännande och intressant at...

Halloojjsan allihopa! Både jag och min man har haft Covid i veckan. Vi har som tur var fått en lindrig varitant och vi är tacksamma att vi fick Covid nu istället för från början för 2 år sedan när många var allvarligt sjuka. Jag har inte fått åka...

    Vi gifte oss 22/2 2022   Önskar alla en fortsatt fin dag och kram på er  Mvh Anna   ...

Halloojsan igen!  Här är det ganska högt tempo   Jag håller på att komma igång med företaget. Bla så håller jag på att sy veteryggvärmare till häst, vetebettvärmare och veteryggvärmare för människor. Har kommit igång med veteryggvärmare till häst o...

                  Hallojjjjsan allihopa! Hoppas att ni har haft en bra helg      Vi har haft stalljour i helgen. Det blir var 6e vecka och då har vi hand om stallet och 13 hästar lördagmorgon, lunch, kväll och söndag morgon. Söndag lunch och...