anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering.

Direktlänk till inlägg 18 juni 2012

Då fortsätter jag med del 2 av HELLP-syndromet.

Av anaby - 18 juni 2012 10:23

Jag tänkte att jag skulle säga att jag skrev det här för några år sedan på Zoomintiden. Har sedan sparat det för att ev. få användning av det framöver. Känns jättebra att slippa sitta och skriva om allt igen...är ju några år sedan allt hände. Men här kommer i allafall del 2 



Ja, gott folk då var det dags för del 2 av HELLP-syndrom historian

Det skulle visa sig att det inte riktigt blev som "planerat" på barnfronten för oss.

Vi har nämligen ganska exakt 1 år och 1½ månad mellan våra barn L-O brukar skämta och säga om vi var indianer så hade Henrik hetat: "Lilla-spruckna-gummit" Jag tror inte att jag behöver någon närmare förklarning på det. En annan bidragande orsak är att jag har väldigt lätt att bli gravid...vi brukar även säga att de förmodligen hade räckt för oss att byta underkläder

Allafall så visade det sig att jag var gravid snabbt efter barn nr 1. Kan säga att med tanke på Fredriks förlossning så kändes det INTE riktigt bra för mig.....Fick en tid upp till Kvinnokliniken på NUS och där fick jag utskrivet en medicin (som jag inte minns namnet på) som skulle hjälpa mig och förebygga och se till att jag INTE fick HELLP en gång till. Och som jag skrev tidigare är det överhuvudtaget MYCKET ovanligt att man får HELLP 1 gång ännu mer ovanligt med 2 ggr...så läkare och ssk förklarade att det var en minimal risk att det hände igen

Men oj så fel de skulle ha!!!

Vid det här läget så hade jag fått hem Zimé igen och stog med 2 hästar....1 liten son och 1 till barn på väg

Kan säga att det kändes inte som något drömcenario direkt.

Dessutom skulle det visa sig att Zimé var i ett "sämre skick" än jag någonsin hade kunnat drömma om....

Hon fick gå på bete här hemma med Wirren under sommaren och sedan började jag och Chatarina (min förra medryttare) att skritta ut på hästarna några kvällar i veckan.

Jag flyttade sedan hästarna till ett stall ca 1 mil bort. Då började "helvetet".....Zimé gick INTE att rida, INTE att hantera och där stog jag gravid Var inte ens tal om att sätta upp någon annan på den här hysteriska hästen Så jag tog "tjuren vid hornen" och gjorde jobbet själv....Tog nog ca 5 månader innan "magen" började komma och då var Zimé rätt så lugn att rida Och allt eftersom jag gick upp i vikt desto snällare blev hon till min stora förvåning Ska tillägga att jag alltid hade biltelefonen med mig till stallet....av modell "tegelsten"...de var ju ganska stora på den tiden motför nu Men för mig kändes det bra bara att kunna ha möjlighet att ringa om det skulle bli någonting. Och otroligt nog så behövde jag INTE det!!!

 Och allt eftersom Zimé blev lugnare började jag annonsera om en medryttare. Det skulle visa sig vara ett tufft jobb Zimé var nämligen INTE alls med på det....hon stegrade av dem eller bockade av dem....så efter 3 försök och 3 avfallningar gav jag upp. Kändes inte alls bra att folk föll av som käglor...Sedan har man ju ett ansvar som hästägare när man sätter upp andra. Det kan ju faktiskt hända allvarliga saker och skador på ryttaren...

När jag hade några månader kvar av min graviditet fick jag stallplats hos min morbror och kunde flytta bägge hästarna dit. Superduperjättebra!! Jag kan säga att jag red bägge hästarna 2 ggr i veckan...Zimé reds 4-5 dagar i veckan. Så man kan nog säga att jag INTE behövde någon "mamma-gjympa".

Så hände det som INTE får hända...ca 1  månad innan planerat födelsedatum...börjar jag kräkats IGEN!! Trots medicinering under graviditeten....SUCK....dubbel SUCK...och trippel SUCK!!

Jag åkte in på akuten och fick stanna kvar i 3 dagar..ännu mer SUCK!! Jag fick bekräftat att det än en gång var HELLP-syndrom jag hade fått.... Under den tiden fick jag INTE ens gå till toaletten själv Problemet var att Zimé hade gjort illa sig på ett framben och hade ett mycket stort och läskigt sår. Som behövde läggas om....Efter mycket om och men lyckades jag övertala min läkare att få "permission" för att åka till stallet och lägga om såret 1 gång per dag. Skjutsade i rullstol till bilen....sedan in i bilen...order att max vara borta 45 min...vilket gjorde att vi hann med att åka till stallet....lägga om såret och tillbaka till NUS igen och isäng Jag ska nog villigt erkänna att jag är väldigt envis människa På gott och ont ska jag nog också ärligt erkänna...

När jag sedan kom hem fick jag helt "stall & hästförbud"....SUCK!! Dubbel och trippel SUCK!!! Dock hade jag 2 st jättesnälla medryttare till Wirren som delade upp honom och hans dagar på de 2. De mockade även till Zimé när de ändå var där.. och borstade henne 1 gång i veckan. vilket inte var det lättaste då hon stog med öronen "slickade" bakåt och 1 bakben på väg att sparka Jag påtalade att de absolut under inga omständigheter skulle borsta henne om de kände sig rädda för att hon skulle göra någonting. Hon klarade sig med lite lera under den tiden jag var borta. Det viktigaste med mockning, in och utsläpp och mat var ju fixade.

Jag bestämde själv att hon skulle vila och INTE ridas förrän jag kunde sätta mig upp på henne själv igen!!

Så nu tillbringade jag all tid hemma istället...L-O fick skjutsa mig till stallet så att jag fick pussa och lukta på mina hästar allafall. Att göra någonting annat var helt förbjudet enligt min läkare. Jag hade ju även Fredrik hemma att ta hand om...och mig själv....

Pga min tidigare graviditet och förlossning med HEELP-syndrom bokades en tid till Kvinnokliniken för ett besök om hur vi skulle gå vidare. Jag fick träffa Chefsöverläkaren och jag förklarade precis hur jag kände med min nuvarande förlossning och hur min tidigare förlossning hade varit med ett akut-snitt och HEELP-syndromet. Allt fanns ju även att läsa i min journal...dessutom....

Svaret jag fick var: Du kan INTE komma här och kräva att du ska ha ett kejsarsnitt bara så där!!! Utan vi sätter igång dig några veckor innan...typ nu...eller så får du vänta tills du börjar kräkas igen och då gör vi ett till akut kejsarsnitt IGEN!!

Jag kan ärligt säga att den chock och panik jag kände jag när jag gick ut från honom och det rummet har jag ALDRIG känt igen...varken före eller efter.....

Jag kommer inte ihåg hur jag tog mig hem...men jag körde bil...väl hemma så ringde jag min Barnmorska Maggan och lämnade ett meddelande till henne. Hon var lika förvånad som mig över vad han hade sagt!! Med tanke på vad som hänt i samband med Fredriks förlossning, min medicinering och att jag än en gång hade börjat kräkas och fått bekräftat att det än en gång var HELLP-syndrom jag hade...VILKET ENLIGT LÄKARNA EGENTLIGEN SKULLE VARA MINST SAGT OMÖJLIGT!!

Det enda jag ville göra i det här stadiet var att rent ut sagt "hoppa i älven".....Så dåligt mådde jag. Och sedan kände jag att något akutkejsarsnitt med "livet som insats" en gång till....kändes i det här läget som rysk roulette. Vid det här laget kände både jag och L-O en stor oro till hur det skulle gå med HELLP-syndromet den här gången Sedan gick ju mina tankar till om jag ens skulle överleva innan allt var klart....skulle jag ens få träffa barn nr 2 och kanske lämna alla mina 3 i familjen!!!

Jag hade en himla tur som hade en barnmorska som var helt fantastisk!! En stor eloge till henne. Hon ringde upp till KK och bad om en ny tid med en NY läkare...och sa att om jag INTE fick ett kejsarsnitt igen skulle hon åka upp dit själv och prata med dem!!!

Sagt och gjort....När det var dags för den nya tiden följde L-O med...jag orkade helt enkelt inte vara ensam och argumentera. Kan säga att jag var ganska apatisk vid det här laget....

Läkaren hann komma in i rummet och vi hann INTE säga någonting innan han säger: Jag har läst i din journal och förstår att du vill ha ett planerat kejsarsnitt med tanke på allt som du har gott igenom?? Vi satt som 2 "blåsfiskar" och flämtade...både jag och L-O och fick till slut fram ett ja...

Ok, säger han då...jag kommer strax. Blir borta en liten stund och kommer sedan tillbaka och säger. Nu har jag bokat in en tid till dig på fredag. Dagen vi satt där var på onsdagen....Alltså bra 2 dagar bort!!!

Imorgon kommer du in hit och då får du prata med Läkaren och Narkosläkaren om hur ni ska gå tillväga och på fredag kommer du hit kl. 07.00 så ska vi fixa det här!!

Jag kan säga att jag vet än i dag INTE vad min Barnmorska Maggan hade sagt när hon ringde eller om hon ens sa någonting....Men läkaren som vi pratade med var för mig "guld värd".

Sagt och gjort...jag åkte in och träffade både Läkaren och Narkosläkaren som var supertrevliga

Jag och L-O åkte in så att vi var på NUS strax före kl. 07.00 på fredagen.

Den här gången var blev det ett sk. "planerat" kejsarsnitt. Jag var då vaken och fick ryggmärgsbedövning.

När jag sitter på sängen och väntar på att ryggmärgsbedövningen "ska ta" säger en av Ssk till mig: Du ser så lugn ut..är det inte alls nervös?? Nej, sa jag...jag får ju vara vaken och jag har redan varit med om det värsta som kan hända i samband med ett kejsarsnitt förra gången.

Allt gick väldigt lugnt tillväga....jag var vaken och fick vara med. Och L-O var också med så klart. Dock är ju min kära man lite speciell...när de hade lagt första snittet hängde han mer över duken för att "se" vad det gjorde...och rapporterade till mig som låg. Vi har en hel del kort som en elev tog. Ska se om jag kan skanna in några så att man får se hur glada vi var över den här dagen.


Innan jag åkte hem skulle jag göra en "efterkontroll" som alla gör innan man blir utskriven för att kolla att livmodern och allt är ok. Gissa VEM som skulle göra min efterkontroll?? Jo, mycket riktigt Chefsöverläkaren som hade nekat mig mitt planerade 2:a kejsarsnitt Jag kan säga ärligt att luften bara gick ur mig när jag såg honom...SUCK!! Dock hann jag inte säga någonting förrän han BAD OM URSÄKT FÖR ATT HAN HADE NEKAT MIG KEJSARSNITTET?? Hans förklaring var att han INTE hade förstått vad jag hade gått igenom med mitt första akuta kejsarsnitt...trots att han hade läst min journal. Kändes allafall skönt att få lite upprättelse om att jag INTE var helt fel ute själv med att vilja ha ett planerat kejsarsnitt med tanke på att HELLP-syndrom är allvarligt!!

Allafall så säger han så här när han har gjort min efterkoll: Ja, men nu vet du att nästa graviditet då blir det garanterat ett kejsarsnitt så du behöver inte oroa dig igen. För har man fått 2 kejsarsnitt blir det automatiskt kejsarsnitt igen. Jag tackade för upplysningen och sa att det INTE skulle behöva se mig där igen. Då säger både Läkaren och Ssk men det vet du inte i förväg om det inte blir fler barn?? Jo, sa jag...jag vet...för jag kommer ALDRIG att utsätta mig, min man eller mina barn för det här en gång till. Jag vet inte ens om jag överlever ett till HELLP-syndrom!!!

Mer om det här med INGA FLER BARN under "Eftervård av HELLP"

Jag kan säga på rak arm att min andra förlossning eller mitt andra kejsarsnitt "hjälpte" mig att bearbeta mitt första...hade det INTE gått så bra och så lugnt tillväga så vet man inte vart man hade hamnat mentalt...

Sedan tack vare att ett "planerat" kejsarsnitt är lugnare och bättre för kroppen så hade jag INTE lika ont som med Fredrik. En klar fördel när man hade 2 små barn att ta hand om

L-O var hemma i drygt 2 veckor och då fick jag mycket hjälp och slapp lyfta barnen så mycket...men sedan efter 2 veckor var det bara att sätta igång och lyfta och byta på bägge barnen själv. Tur att man är "stålkvinna" eller

Det är ju som tur är så att man klara mer än man någonsin tror att man ska...kroppen har en förmåga att anpassa sig otroligt mycket.

Nu stog jag med 2 hästar....och 2 små barn. Kan säga att efter Henrik gick jag ner allt vikt 20 kg igen efter ca 3,5 månader. Dock fortsatte jag att gå ner i vikt. Min normalvikt på den tiden låg på ca 58-60 kg. Jag gick ner till 53-54 kg och 171 cm lång....

Jag har för mig att jag satt upp och red igen efter ca 2 månader

Jag hade mina 2 medryttare till Wirren och de red honom 2 + 1 dag och sedan red jag honom själv i 2 dagar. Zimé red jag 5-6 dagar. Åkte till stallet  5 dagar i veckan, kl. 18.00 och kom hem igen vid 22.00-22.30 Var alltid sist hem....Min otroligt snälla morbror brukade komma ut och "kolla till mig" när jag hade ridit den första hästen och även den andra...bara för att se att jag var ok Han tyckte att jag var MYCKET i stallet och red Men det blir ju så när man har 2 hästar...och det var ju även självvalt och någonting som jag ville själv

Det som jag tyckte var otroligt bra var att få åka hemifrån efter middagen och "bara vara" ensam i stallet och att det var tyst och lugnt...bra jag och hästarna Jag ska inte sticka under stol med att det var jobbigt men det gav så otroligt mycket tillbaka och gjorde så att jag faktiskt orkade med mina "små huliganer" hemma på dagtid

Tiden hos hästarna gjorde även att det var lättare att bearbeta mina bägge kejsarsnitt och speciellt det första akuta med Fredrik.

Mer om det under "Eftervård av HELLP"


Ja, gott folk det här är vår historia om vad vi har varit med om i samband med HELLP-syndrom. Jag ska även tillägga att det INTE är alla om har lika tur som vi har haft. Jag lever och bägge mina barn leverVilket jag är så otroligt tacksam över idag!!! Jag har läst om kvinnor som har dött....eller deras barn har dött eller bägge har dött Och att det är MYCKET ovanligt att blivande mammor får HELLP-syndrom över huvudtaget!!!

När man sedan står med facit i handen så inser man att man rent ska "tacka livet" för att man finns till!!

Det här är 18 år sedan det hände och jag kan fortfarande känna tårarna rinna nerför kinderna när jag skrev det här nu...trots att det är så länge sedan så kan man fortfarande komma ihåg vissa saker som om det var igår!!

Den som vill får gärna komma med frågor i gästboken.


Jag avrundar och avslutar med att säga att jag är så tacksam att allt har gått bra med mig och mina kära barn

Uppskatta livet som det är och inte som man tror att det ev. kunde bli!! Vi lever här och nu!!!


Mvh Anna nöjd och tacksam att alla i familjen lever och mår bra  




 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av anaby - Torsdag 25 april 03:31

  Vilket fantastiskt väder vi har haft i Norr senaste veckorna         Jag har ridit i T-shirt och uteridbanan ser väldigt bra ut nu   Corinne har lugnat ner sig avsevärt och är lättare att rida utomhus än inne i ridhuset. Är för mycket att titta...

Av anaby - Tisdag 16 april 19:18


Vilket suveränt väder vi har haft idag!! Sol och 20 grader på solsidan          Blev en cykeltur till stallet idag igen. Hoppas på att få 5 mil i kroppen den här veckan. Och ännu mer under nästa vecka då jag kommer att cykla till stallet 2 ggr vi...

Av anaby - Måndag 15 april 20:59

     Hästhoppning från Göteborg och WC med 3 svenska ryttare med        Svärmors tupp Willy som kommer från en äggkarton från Willys   The one and only Willy               En av få hönor som får vara inomhus ibland. Tycker att ...

Av anaby - Måndag 15 april 20:52


Det blev lite mer hoppning i lördags med Corinne.       Galopphoppning på låga hinder för första gången på evigheter. Lite tjurig från början men när det lossnade kändes hon jättefin        Mvh A ...

Av anaby - Lördag 6 april 22:06


Här kommer några filmer från förra helgens hoppning. En ridfilm i galopp och en hoppfilm. Tycker hon ser trevlig ut i galoppen   Bara att jobba vidare på den     I hoppningen är hon pigg  Har mest travhoppat men planen är att börja galopphoppa ...

Presentation


Välkommen till mig! Jag bloggar bla om min satsning att tävla i hoppning upp till 130 cm efter 17 års frånvaro på tävlingsbanorna. Och en massa annat trevligt :)

Fråga mig

27 besvarade frågor

Omröstning

Går du någon typ av utbildning?
 Nej, jag jobbar.
 Ja, jag pluggar men parallelt med jobbet.
 Ja, jag pluggar.
 Ja, jag pluggar och jobbar extra.

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21 22
23
24
25 26 27 28 29 30
<<< Juni 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering. med Blogkeen
Följ anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering. med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se