Jag tänkte förklara lite hur jag tänker angående att äga en egen häst idag och hur jag tänkte förr. Sedan jag började tävla 1983 har jag haft svårt att tänka mig att äga en häst utan att tävla!!! Mellan 1991-1997 hade jag ett tävlingsuppehåll pga att Wirbelwind var skadad och Zimé bara var unghäst. Sedan fick jag 2 barn väldigt tätt...vi har 1 år och 1,5 månader emellan våra barn...så något tävlade då var det inte tal om. 

Zimé och jag på utställning 1992 som 3-åring. Väntar på vår tur att komma in i ringen.

Tränar att ställa upp inför Kvalitetstävlan 1993.

Tränar löshoppning inför Kvalitettävlan 1993.

  Kvalitetstävlan 1993 4 år gammal.

Men 1997 började jag tävla Zimé lite smått och sedan 2001 var vi uppe i 125 cm.

En hoppträning från 1998 eller 1999 kommer inte ihåg.

Målet med henne var att tävla 130 cm...men det hann jag inte med pga en senskada på henne och i samma veva fick jag "problem" med min egen kropp. Värk i nacke och axlar som jag fortfarande har känningar av mer eller mindre varje dag. Det beror lite på VAD jag har gjort...har jag anstängt mig mycket känner jag av det mer...men i det stora hela vaknar jag ALLTID och känner av nacke och axlar VARJE DAG. Man lär sig leva med det...även om det INTE känns roligt. Men man har liksom inget val....man biter ihop  Jag har både bra och dåliga dagar!! Senaste tiden har jag haft många bra dagar...vilket jag är otroligt tacksam över 

Från 2001-2007 blev det mest "bara" promenadridning för mig och Zimé. Mycket pga min kropp...hon låg på väldigt mycket i handen och var en väldigt het häst...inte alls så bra för min kropp   Jag försökte hålla henne i lagom konditon så att hon "höll sig i skinnet" och så att jag orkade med att rida henne...vilket funkade skapligt bra. Under den här tidsperioden red jag ca 2-3 ggr i veckan. Det var det jag orkade med kroppsmässigt just då. 2003 fick Zimé diagnosen "pålagringar" höger fram och bak. Efter 3 behandlingar blev inflammationen i knäleden bra och jag fick börja rida henne igen. Men pga pålagringarna endast lättare ridning. Jag bestämde mig då för att så länge hon var "frisk och ok" och INTE hade ont av pålagringarna fick hon vara kvar och den dagen hon blev sämre skulle jag INTE behandla hur mycket som helst utan rådgöra med veterinär VAD som var bäst för hästen. Hon höll sig "frisk" tills våren 2007 då hon fick problem med vänster bak och blev behandlad för detta. Dock blev hon inte bra utan då tog jag beslutet att hon "fick somna in" här hemma i sin hage 18 år gammal och 17 år tillsammans med mig...svårt beslut med absolut det bästa för hennes skull!!! Under tidsperioden 2001-2007 var jag krasslig i min kropp och hade en häst som INTE kunde hoppas och tävlas så av förståerliga skäl blev det varken träning eller tävling för mig. Att sälja Zimé eller ta bort henne i förtid var INGET alternativ för mig!!! Hon skulle få stanna hos mig tills det var dags för henne att somna in. Jag tyckte att jag var skyldig henne det då jag hade köpt henne och ansvarade för henne. Ibland får man se till djuret och inte sig själv. När Zimé somnat in funderade jag HUR jag skulle göra med häst framöver?? Skulle jag sluta eller fortsatta?? Det blev mycket avvägning "för och emot" under sommaren 2007 när jag var hästlös och tillbringade 4 veckor i stugan tillsammans med familjen. 

Den enda hästen jag ringde på och åkte för att provrida var Tabasco  Jag fastnade som jag sagt tidigare för kortet i hans annons...en helt vanlig häst som åt ur en höbal  förändrade livet för mig!!! Jag kunde inte släppa honom!!! När jag åkte iväg för att provrida honom såg jag hur otroligt lika han var Wirbelwind!!!

Wirbelwind tysk import efter: Wendekreis och ca 180 cm hög. DRÖMHÄSTEN AV STORA MÅTT  Hoppade 150 cm utan att anstränga sig det minsta på träningar. Skulle debutera 140 cm när han skadade sig och kom aldrig tillbaka....stor sorg!!!

  Tabasco ridtravare efter: Giant Chill ca 174 cm hög. Underbar häst att jobba med som nästan slår knut på sig själv för att vara till lags  

Då föll jag ju som en fura...så klart!!! Självklart förstog jag hur mycket jobb det var för att få honom "iordning" igen men fördelarna kring honom övervägde nackdelarna så att säga   

Det jag var ute efter de här gången när det gäller häst var:

Valack.

En häst som INTE låg på i handen.

max 8 år gammal.

Ras och storlek var oväsentlig om hästen kändes bra!! Var egentligen ute efter en islänning, fjordning eller nordsvensk då jag ville ha en "tålig" häst efter att ha ägt en "överkänslig" röd märr i 17 år 

När jag fick hem Tabasco hade jag ingen tanke på att ens rida för instruktör eller hoppträna. Om jag kunde rida honom "hjäpligt" kände jag att jag skulle vara tacksam 

Första gången jag träffade Tabasco hos förra ägaren 2007-07

Provridning hos förra ägaren 2007-07. Här ser man väldigt tydligt att Tabasco lyssnar både till rösten vid "pro" och att han är lugn och sansad. Precis VAD jag ville ha  Här är han inte mycket riden men sköter sig väldigt bra!!

2007-12-03. Efter några månader hos mig börjar han "landa" sakta men säkert  

2009-11-30. Efter några ridhusbesök börjar han slappna av mer och mer  

2010-03-19. Börjar se bättre och bättre ut  

2011-06-02 nere på åkern hemma. Rider i passierdressyrsadeln och Tabasco börjar kännas riktigt fin  

2011-06-28 nere på åkern hemma. Bland de första ridturerna med Sensation Ride G4 

Här är vår resa i korta drag. Det finns även ett sammandrag på "galoppen" med 6 olika filmsnuttar. För de som vill så går det bra att gå in under Kategorier: Tabasco & Annas resa 2007-2011 och leta reda på del 27. 

Lite kuriosa under resans gång:

• Eftersom Tabasco kunde klassas som "problemhäst" tog det några månader för honom att "landa" hos mig.

• Vi första tömkörningsförsöket stog "Herr´n" på bakbenen och ville inte alls gå fram. Efter några minuter insåg att han att det inte var någon vagn bakom utan endast en människa. Sedan dess har det INTE varit några problem för mig att tömköra honom.
• Tabascos försvar när han inte förstog var att stegra sig. Det gjorde han ofta från början när jag skulle lära in nya saker. Jag gjorde inte så stor affär utav det utan gjorde halt...lugnade ner...och börjde om. Efter några månder slutade han helt med det när han insåg att det "inte hände någonting" utan den där tjuriga kvinnan på ryggen bara fortsatte och nöta in nya grejer. Idagsläget händer det väldigt sällan att han stregrar sig.
• Jag red Tabasco i inhägnat område (hagen) i 9 månader innan jag började rida på åkern.
• Första förhållningen som Tabasco tog utan protester var efter nästan 1 år på åkern. Jag tog förhållningen och lättade i handen och T lyssnade direkt och låg kvar=tårar i ögonen på mig!!!
• Det tog 1 år innan jag galopperade uppsuttet på honom. 2 månader innan börjde jag lära in "galopp" från marken vid longering. När jag sedan provade första gången uppsuttet tog han fattningen direkt=STOR LYCKA!!!!
• Efter ca 1,5 år (2009) började vi åka in och rida i ridhuset för att vänja honom vid det.
• Efter ca 3,5 år (2011) började vi hoppträna T och jag 
• Efter ca 3,5 år (april 2011) började på allvar rida ut med honom. Och efter ca 2 månader gick det bra att rida i alla gångarter   
• Med Tabasco lärde jag mig att Tålamod är en MYCKET BRA egenskap 
• Allt som var självklart med andra hästar var definitivt INTE det med Tabasco!!! Allt har tagit tid men nu har jag tagit det VÄLDIGT lugnt för att få så få bakslag som möjligt och underlätta för hästen   

• Idag drygt 5 år senare har jag fått en MYCKET trevlig häst som jag njuter av att rida och pyssla med Ingenting jag hade räknat med överhuvudtaget men jag har lärt mig att livet kan ta mycket positiva vändingar emellanåt.
• Jag rider i dagsläget 3-5 dagar per vecka. Oftast blir det 4 ggr i veckan. Det bästa är att jag oftast INTE har ont efter ridturen...utan mår så otroligt mycket bättre än innan  

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

För mig som är gammal tävlingsryttare blev det att helt "tänka om" när kroppen INTE längre fungerade som den skulle. Ska jag fortsätta rida men lagom för att kroppen ska orka och skippa att träna och tävla?? Eller lägga av helt?? Från början hade jag väldigt svårt att tänka tanken att INTE tävla igen...det var otroligt jobbigt mentalt!!! Men sedan jag fick hem och köpte Tabasco har det blivit lättare att släppa tävlandet....och istället koncentrera mig på att bygga upp både mig och min häst. Vi tränar lagom mycket varje dag och vecka. Jag tränar på det jag anser vi behöver för stunden och orka med JUST NU!!! Varje dag ger en ny möjlighet och ett nytt träningspass med min härliga och ambitösa häst  Tävlande bryr jag mig inte längre om...blir det så blir det...och blir det inte av så sörjer jag inte utan då konstaterar jag att det var inte tänkt att jag skulle få uppleva det igen....och njuter istället av att sitta på hästryggen  Och det mina kära vänner är minsann inte alls fy skam!!!!

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

• Planen för oss är att komma igång och åka in till ridhuset och rida och börja hoppträna under hösten 2012. För att kroppen ska orka med blir det "endast" var 14:e dag dvs 2 ggr per månad. Tror att det räcker för både T och mig   Funkar hoppningen är målet att vara med i några klubbtävling på låg nivå. Har inga ambitioner att tävla höga klasser utan känner mig väldigt nöjd OM jag kan tävla på någon klubbtävling per år. Det räcker gott för att hjärta och själ ska må gott  Jag har tävlat 4 olika hästar tidigare. Varav 3 st upp till 130 cm med segrar och placeringar och 1 upp till 125 cm. Det duger gott för mig!! Nu ska jag bara njuta av min härliga häst och må gott!!! VARJE DAG   

Det här är vår resa!!!

Mvh anaby  

 

Kerstin

12 juni 2012 23:37

Visst är det fantastiskt att man kan fortsätta, fast man inte kan/vill tävla!! Funkar ju tex i fotboll... ;)
Sv: Ja lustigt hur vissa dagar bara är "sådana", fast man går och lägger sig nöjd. Konstigt!

http://stallrosen.bloggplatsen.se

anaby

13 juni 2012 11:21

Precis!! Många fd elitidrottare på fotboll, hockey och liknande spelar ofta i "korpen" för att hålla igång kroppen utan speciella krav. Och är väldigt nöjda med det. Känner till flera stycken!!!

Vissa dagar är så sega tills man kommit upp på hästryggen...förhoppningsvis släpper det när sommaren väl kommit igång;) Hoppas jag!!!

Mvh Anna & Tabasco:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Halloojjjsan igen! Det känns skönt att vara frisk och komma igång i det vanliga gängorna igen. Har börjat rida igen och det känns otroligt bra          Har fått några nya hästmassagekunder under veckan. Det blir både spännande och intressant at...

Halloojjsan allihopa! Både jag och min man har haft Covid i veckan. Vi har som tur var fått en lindrig varitant och vi är tacksamma att vi fick Covid nu istället för från början för 2 år sedan när många var allvarligt sjuka. Jag har inte fått åka...

    Vi gifte oss 22/2 2022   Önskar alla en fortsatt fin dag och kram på er  Mvh Anna   ...

Halloojsan igen!  Här är det ganska högt tempo   Jag håller på att komma igång med företaget. Bla så håller jag på att sy veteryggvärmare till häst, vetebettvärmare och veteryggvärmare för människor. Har kommit igång med veteryggvärmare till häst o...

                  Hallojjjjsan allihopa! Hoppas att ni har haft en bra helg      Vi har haft stalljour i helgen. Det blir var 6e vecka och då har vi hand om stallet och 13 hästar lördagmorgon, lunch, kväll och söndag morgon. Söndag lunch och...