Halloojjjsan igen! Nu är det länge sedan och MYCKET har hänt i mitt liv på ett positivt sätt      

Jag ska börja från början med Corinne S.  Jag och Corinne S har flyttat från min sambo. Så han är numera min ex-sambo. Vi hade för olika uppfattning om HUR ett förhållande ska vara helt enkelt. Och då får man själv ta ett beslut hur man ska göra. Jag valde att bryta upp och flytta för min egen skull  Det var ett mycket lätt beslut att ta för min del.

Jag hyrde en lastbil för att transportera henne till min kusin i första hand. Där stod vi i ca 2 månader. Sedan flyttades hon till ett sommarbete med 8 andra hästar och ca 10 kor där hon gick i 2 månader.

Corinne S har haft en superbra och trevlig sommar med sina vänner  

1 oktober flyttade vi in i ett jättefint stall med 11 andra hästar. Ridavstånd till ridhuset ca 2,5 km. Ridbana med hindermaterial på gården. Tvättstuga, omklädningsrum, vattenspilta, låst sadelkammare mm. Vi trivs jättebra  

Corinne S kan stå och titta ut på de andra hästarn i hagarna när hon står inne. Så hon har koll på allt  

Hon har ett ganska litet vindskydd men hon "knycklar" in sig där när det blåser och regnar. Funkar väldigt bra  

Börjar se fin ut i kroppen igen efter 3 flyttar på kort tid  

Min gamla hovis är tillbaka igen och skor till oss  

Superfint stall och bra hästägare och stallägare  

Ridbanan är bara ca 100 meter från stallet.

Jag tog med min gamla höhäck till stallet   

Vi börjar så sakterliga komma igång med ridningen. Nu blir det uteritter som det är prio på tillsammans med andra från stallet. Sedan lite hoppning är det tänkt. Känns väldigt bra  

Ha en fortsatt fin dag och sköt om er!!

Mvh A

Nu är jag på G att radera inlägg på bloggen!! Så det borde se skapligt ut i slutet på veckan      

Återkommer med nya inlägg under kvällen   

Ha en fortsatt fin dag allihopa och kram på er  

Mvh A

Nu är det länge sedan sist. Det har hänt massor i mitt liv på ett positivt sätt. Mer om det kommer framöver.

Jag har bestämt mig för att radera det mesta i bloggen o börja på ny kula. Kommer bara att behålla vissa viktiga inlägg bla om Tabascos svåra mugg o om min svåra jabandeskapsförgiftning som heter Heelp-syndrom. Resten kommer att raderas.

Om det är någonting som ni tycker ska vara kvar i bloggen får ni gärna tipsa om det  

Kommer att börja radera efter helgen o lägga in nya inlägg o bilder  

Ha en fortsatt jättefin helg o kram på er   

Mvh A

Här kommer de sista bildena jag tagit på Tabasco under sommaren   

Favoritbild för dagen   

Sista skoningen.....

Min fina "stora bruna"   

Den absolut sista bilen jag tog på honom dagen innan   

Kram på er!!

Mvh anaby  

Här kommer några bilder på hur sommaren 2016 varit för mig.

Jag har ätit god mat....haft förmånen att umgås med fantastiska människor...åkt en och annan värstig bil.....varit i Stockholm i 5 dagar tillsammans men en kompis....lärt känns otroligt trevliga människor......mm...en riktigt bra sommar med andra ord   

Jag låter bilderna tala för sig själv. Har ni några frågor får ni fråga på istället   

Kram på er!!!

Mvh anaby  

Jag förstår att ni undrar hur det gått med klättrandet och målet med att klättra alla 4 leder i sommar. Jag hade rätt stora problem med att hitta någon som ville klättra tillsammans med mig...antigen var det höjdrädda eller halta och lytta   Inte lätt att hitta en som är någorlunda i kroppen i min ålder  Till slut tackade allafall min kompis Christer ja...han var inte höjdrädd och har klättat lite tidigare. Himla bra tänkte jag   

Först ut var den vita och första leden. Den är väldigt enkel men eftersom jag aldrig klättrat tidigare ville jag få in den här med säkerhetstänket och att byta hakar allt eftersom på vajern. Den leden skulle ta 1,5 timmar att klättra. Christer satte mig att klättra först så jag matade på och 45 min senare var vi uppe på Skuleberget  

Det kändes helt ok att klättra så vi bestämde oss för att "klättra vidare" på lederna någon annan gång. Christer tyckte då att vi skulle klättra 2 leder när vi ändå var på plats. Ok, tänkte jag ...då gör vi väl de då   

2 veckor senare var det dags igen. Då blev det den gula andra leden och den röda tredje leden. Om man INTE klarar den röda får man INTE klättra den svarta fjärde leden och den är svår!! Opppss! Tänkte jag ....hur ska det här gå jag som bara har klättrat en gång tidigare  

Vi började med den gula andra leden och den gick väldigt bra att klättra.

Väl uppe på toppen och Toppstugan på Skuleberget åt vi lunch innan vi gick ner för att klättra upp ytterligare en gång.

Maten är INTE billig men man måste ha något i magen när man ska klättra en till gång!!

Bara att klättra ner för berget och sedan vätskade vi upp oss med vatten och åt lite dajm för att få "lite" extra energi. Sedan var det så att säga "på ett igen"   Den här gången den röda tredje leden.....som var minst sagt klurig. Det fanns ett överhäng där som jag inte höll på att ta mig upp på. Efter lite vila och tankeverksamhet med hjärnan för att hitta "rätt väg" löste det sig och resten av leden var helt ok att klättra  När jag sedan stod på toppen av Skuleberget var det lite svårt att ta in att klarat den röda tredje leden men känslan var fantastiskt bra  

Hur var det då att klättra 2 leder istället för en? Om man klättrar 2 leder får man mindre träningsvärk!! Så det kändes helt ok  Trött? Ja!! Sliten? Ja! Träningsvärk? Ja, men helt ok ändå  

Innan vi åkte hemåt unnade vi oss en mjukglass eller man kan väl säga att det var belöningen efter den röda ledens klättring  

Innan vi åkte hem sa personalen på Via Ferrata....nästa gång blir det den svarta fjärde leden för er!! Japp! Sa vi och åkte hem.

Och återkom 2 veckor senare och var då redo för den svarta svåra fjärde leden. Den här gången hade jag hyrt speciella klättringskor för att ha bra grepp. Man får ju klättra mycket på slätta bergväggen utan att det finns något att klättra eller stiga på. Man klättrar på bergväggen och håller i sig i vajern......då gäller det att ha BRA sulor annars blir det jobbigt läge så att säga  

Här kommer en film som Christer filmade när vi startade på den svarta leden....kan säga att det gick rätt uppåt och då funderade man verkligen på HUR resten av leden såg ut  Bara att gilla läget och sätta fast sig och börjar klättra!!

ENJOY!!

Kan ju säga att den svarta svåra fjärde leden upplevde vi bägge 2 var lättare än den röda tredje leden??

Känslan när vi kom upp på Skulebergets topp efter den svarta leden är nog lite svårt att beskriva men det kändes otroligt bra.....jag hade nått sommarens mål med att klättra alla 4 leder på Via Ferrata  

Bara att ge sig själv en klapp på axeln och vara nöjd   

Kan ju säga ärligt att vi var rätt svettig och slitna men det var bara att äta lunch och gå ner för berget och sedan klättrade vi den gula andra leden för att slippa träningsvärk. Den kändes otroligt lätt att klättra!!

Så det innebar att vi hade klättrat 5 leder sammanlagt under sommaren!! TJJJJOOOHHHOOO!!!

När jag ska gå iväg blir jag stoppad av en av personalen som säger att han tycker att vi har varit duktiga som har klättrat alla 4 leder på en sommar. Ok, sa jag men vi har klättat 5 leder....ännu bättre säger han då! Det är det INTE alla som gör!

2 veckor senare var jag på plats igen på Via Ferrata men med sonen och en kompis till honom. De ville prova på att klättra och då hakade jag på...så klart  

När vi kom fram säger personalen på Via Ferrata: Är du här nu igen? Dags för säsongskort för dig nu? Japp! Blir nästa sommar svarade jag. Då frågade de vilken led jag skulle klättra? Den gula andra leden. Är inte den för lätt för dig? Jo, men sonen och hans kompis vill prova så då ställer mamma upp och visar   Ok, då får de ett proffs med sig säger de då. Nja, inte proffs men jag vet ju hur man ska klättra allafall kontrar jag med. Det lär bli mycket klättring under nästa sommar kan jag säga. Säsongskort och bo hos i kompis i Ö-vik i några dagar i taget så man kan klättra flera dagar i rad  Jag biten av klättring? Förmodligen  

På väg till Via Ferrata och sonen är han till vänster. Vi är ganska lika varandra   

Förebild till vänster innan vi börjat klättra med utrustningen på. De gillade inte riktigt selen....den skavde på några känsliga delar...säger inte vilken men det syns på bilden om man tittar lite närmare  

Efterbilden när vi står på Toppen gillar jag skarpt! Fina grabbar och vi hade en jättetrevlig dag tillsammans  

Äventyret har bara börjat och lär fortsätta nästa sommar!!

Kram på er!!

Mvh anaby  

Ja, veckan som gått har varit jobbig men nu har värsta chocken lagt sig. Jag har mest velat vara ensam men har såna fantastiska vänner som "drar med en ut" på både middag och bio....då fick jag välja film   Skönt att komma utanför ytterdörren inte bara när man åker till jobbet eller ska handla mat. Känner mig rätt så tom och dränerad på känslor överlag just nu. Lite skrämmande!!!

Jag har börjat ta tag i att tvätta och städa undan lite hästgrejer efter T. Tungt men välbehövligt. Hade 4 ridbyxor på tork.....

Har blivit erbjuden 4 hästar senaste veckan!! Jag ligger lågt men har bestämt mig för att provrida en av dem. En jättefin halvblodsvalack...fux...bläs och 4 vita strumpor. Det blir om 2-3 veckor och känns helt ok. Tror inte att jag skulle orka med att sätta mig i sadeln redan nu. Det ska bli intressant att provrida en välriden häst som går msv-dressyr. Sedan får jag se hur det känns men han verkar vara "en Anna-häst" enligt ägaren.....mycket ska stämma innan man kan ta hem en häst. Jag har inga förväntningar eller förhoppningar utan det blir som det blir  För mig är känslan och person-kemin väldigt viktig oavsett om det är en häst eller en man   Henrik har lovat följa med och filma så jag kan sitta i lugn och ro och titta hemma efteråt.

Nu går jag på och jobbar 6 nätter den här veckan. Är inställd på det så det känns helt ok!! Ska bli skönt sedan att vara långledig   Då blir det att börjar rensa nere i källaren......känns både ock men när jag är klar kommer det att kännas fantastiskt bra   

Hoppas att ni andra har det bra och sköt om er!! Stor kram på er!!

Mvh anaby

Det svåraste och jobbigaste inlägget jag någonsin skrivit på min blogg!!

Jag vet inte ens hur jag ska börja förklara det som har hänt....men det har varit en jobbig vecka  

I onsdags hade jag och Tabasco en jättebra ridtur. Vädret var helt fantastiskt och jag hade tid att pyssla och hålla på med honom länge både före och efter ridtur. Något som jag är väldigt tacksam över då det var sista gången jag träffade min älskade häst !!!!

Dagen därpå gick jag ner i hagen för att hämta honom inför ridturen. Han står oftast inne i vindskyddet och väntar på mig.... men inte den dagen. Jag ropade och tänkte att han stod inne i skogen. Ingen häst kom......så jag gick ner till skogen och då ser jag att han ligger ner ?? Inte helt ovanligt men ju närmare jag kommer så ser jag att något inte stämmer...han brukar alltid ställa sig upp när han hör mig. Men inte då....

Sedan ser jag....han är helt stel....ligger på sidan med benen stelt rakt ut och magen är svullen. När jag tittar på huvudet och i ögonen är det inget liv längre.....  Det är svårt att beskriva känslan just då men det kändes som om hjärtat skulle stanna på mig!! Jag blir tvungen att bara sätta mig en stund och ta på honom innan jag kunde ringa till min pappa och be honom komma ner. Jag insåg att ju längre jag skulle vänta med att ringa desto svårare skulle det bli att prata.....så jag ringer bara och säger att Tabasco är död och att jag vill att han kommer ner.

När han kommer ca 5 min senare kan jag inte prata och tårarna bara rinner......min bästa vän är ju borta!!

Jag samlar mig och säger att jag ska gå upp och ringa och få ett tillstånd för nergrävning bredvid Zimé. Och att jag vill att han ska grävas ner och begravas samma dag. Då säger pappa att han ska gå och ringa angående en grävmaskin och se om det går att  får låna den. Benen kändes verkligen som bly när jag gick upp och ja, jag mådde allt annat än bra. Jag fattade ingenting!! Igår var vi ju ute och red och han var som vanligt!!! Vad hände??????

Väl hemma fick jag samla mig och börjar ringa Försäkringsbolaget för att höra vad som gäller. Måste man ha ut en veterinär som skrivet ett intyg eller vad gäller? Det räckte om jag tog bilder och har 2 vittnen som skriver på att de har sett honom död. Sedan fick jag tag på killen som handhar nergrävningen och han var otroligt tillmötetsgående. Eftersom jag grävde ner Zimé 2007 fanns de papperen i arkivet och på datorn. Så han tog bara fram dem och sedan fick jag ett tillstånd att gräva ner Tabasco samma dag   

Då till det svåra....att gå ner igen och fota kroppen till Försäkringsbolaget. Henrik och min faster ville följa med så jag behövde inte göra det sjäv. Tungt att se Tabasco igen. I samma veva ringer pappa och säger att grävmaskinen kommer ca 20.30 Det bästa beskedet idag! Jag skulle kunna begrava honom samma dag!! Med tanke på alla flugor och annat som kommer att gå rätt hårt åt på kroppen i och med värmen så var min enda prio att få ner honom i graven. Det kändes mest värdigt!!

Sedan blev det en lång väntan hemma....många tårar blev det och många frågetecken!! Ringde bla min veterinär för att höra vad han trodde hade hänt. Det verkar inte om om Tabasco har sparkat runt omkring sig utan den uppfattningen jag fick när jag såg kroppen var att han ramlat omkull och somnat in. Då beror det oftast på att det har gått fort...antingen hjärtat eller kroppspulsåder. En tröst i alla sorg att det verkar har gått fort och att han fick somna in i sin älskade hage där han gått i 9 år och var trygg   

När jag tog hem Tabasco hösten 2007 gav jag honom ett löfte. Han skulle ALDRIG behöva flytta igen med tanke på allt tråkigt han har varit med om i sitt tidigare liv. Utan han skulle få somna in här hemma och bli begravd här. Det löftet infriades den här dagen   Några år för tidigt ...jag hade gärna haft honom hos mig ett tag till!!

Kl.21.30 kommer pappas kompis Jonny med grävmaskinen och börjar gräva upp graven. Han ber om ursäkt för att han är sen men jag säger att jag är otroligt tacksam att han kommer samma kväll så att jag får begrava min häst. Tiden har ingen betydelse huvudsaken att graven blir klar ikväll.

Nu har jag 2 fantastiska hästar begravada här hemma på pappas mark  Både på gott och ont....jag vill ju egentligen ha dem bägge 2 hos mig men det känns bra att det har fått somna in här hemma.

När graven är grävd blir nästa steg att hämta Tabasco med pappas traktor. Klockan är då ca 22.30 och det är inga människor på vägen. Det känns skönt att andra slipper se kroppen!!

Jag och Henrik hjälps åt att fota lite till och sedan tar pappa kroppen på traktorn. Det var otroligt jobbigt att se honom på traktorn och då kan jag säga att jag bröt ihop ordentligt. Tur att Henrik var i närheten  

Sedan gick vi efter traktorn ...jag ville gärna säga hej då en sista gång innan pappa började gräva igen.

Jag är så otroligt tacksam att det finns så snälla människor som ställer upp när det är en krissituation  Både Jonny och han som äger grävmaskinen ställde upp helt gratis!! Helt fantastiskt och bara det gör att jag blir tårögd!!

Sedan har pappa, mamma och Henrik som fick stötta mig hela dagen och alla är ju i chock!! Även om det är min häst så blir han ju en del av familjen.....av förståerliga skäl!

Dagen efter var kroppen som i chock.....tårarna rann nog konstant....

På lördagen bestämde jag och Henrik att vi skulle rulla in elbanden till sommarhagen, skotta ur vindskyddet, ta in vattenslangen och vattenbaljorna. Jag vet inte när jag orkar med att göra det så det kändes lika bra att ta det när man ändå är helt knäckt. Har ingen aning om NÄR jag orkar mig ner till stallet igen.....  

Just nu känns det ok...inte bra men ok räcker tills vidare. Livet går vidare utan Tabasco. Min trygga fasta punkt som funnits hos mig i 9 år och som jag de senaste 2 åren verkligen kunnat luta mig mot när livet varit jobbigt...är nu borta!!

Vem är jag utan häst? När man har haft egen häst i 41 år och i princip inte haft några stora uppehåll mellan hästarna man har haft....hur det att vara utan häst? Vad gör man med all tid? Vem är jag när jag inte är hästtjej? Lite skrämmande faktiskt......om jag ska vara ärlig!!

Just nu är jag så tacksam att vi har fotat och filmat T så mycket som vi har gjort under årens lopp. Det kommer att underlätta framöver när sorgen börjar avta och man har något att titta tillbaka på så minnena blir starkare  

Det kommer att bli bättre allt eftersom....det vet jag även om det är tungt just nu! Jag känner mig väldigt tom på känslor överhuvudtaget just nu.....och vet att jag måste ge det tid. Det finns alltid en ljusning   

Sköt om er allihopa och stor kram till er  

Jag ska börjar blogga igen så fort jag känner att jag orkar.

Mvh anaby