anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering.

Inlägg publicerade under kategorin Info om anaby

Av anaby - 29 juli 2015 23:45

Nu blir det svårt men jag tänkte göra en "5-i-topp-lista" av mina hästar som jag har haft genom livet i 40 år nu!!


5:a Delad plats mellan Comtesse - Monster nr 1 och Lord Courette - Lugn och sansad häst som kom efter monster nr 1  

Comtesse:


             

Comtesse var den första hästen jag tävlade med på riktigt. Vi gick från 0-Msv B på 2 år med min tränare Roberts hjälp!! Det innebar segrar i Msv B och en plats i Elitlagen som junior som tävlade Elitserien för min ridklubb  Comtesse var endast 157 cm men hoppade hus!!!


Lord Courette:


           

Lord Courett kom efter Comtesse och var 170 cm hög. Det blev en rejäl omställning att rida en lugn och sansad häst efter "den halvgalna röda märren"  Med honom tävlade jag upp till Msv B med placeringar. Vi tävlade tillsammans i Div 1 laget för min ridklubb  


4:a Zimé - Hon som var ett monster mest hela livet men var härlig ändå  


           



 



Zimé var också ca 170 cm men upplevdes störra pga att hon var så högrest. Vi tävlade upp t.o.m 125 cm. Och vi tävlade tillsammans i Div 2 laget i hoppning. Jag har ridit laghoppningar med alla mina 4 tävlingshästar...Div 2, Div 1 och 2 ggr Elitserien. 1 gång som junior och 1 gång som senior   Jag och Zimé kamperade ihop i 17 år så hon är den hästen som jag har ägt längst!! Hon var väldigt speciell och accpeterade i princip bara mig på ryggen och som hanterade henne   En riktig enmanshäst och halvgalen!! Tabasco är LUGN om man jämför med henne  

3:a Kadett - Min första häst/ponny som jag lärde mig rida på  


   

Året var 1975 och den 23 december fick jag min första häst/ponny som hette Kadett!!! Han har lärt många barn att rida och var rätt så envis  Jag hade stora problem att fånga honom i hagen då han bara sprang ifrån mig  Så fort jag gick och hämtade pappa efter några timmars försök...stog han så klart som ett ljus och lät sig fångas utan problem  Hmm!! Han var ju väldigt envis men det var ju jag med på gott och ont  Om jag ville att han skulle fortsätta galoppera förbi någonting och han INTE ville så blev det en tvärnit och jag föll ju så klart av  Men jag gav mig inte utan fortsatte...och efter att ha fallit av 9 ggr i rad...satt jag kvar den 10:e gången och gav då mig för dagen  Så man kan nog säga att jag fick börja redan från början med att vara envis och ha tålamod med hästar!!

Vi gjorde allt med den här ponnyn...red, körde och tolkade med honom  


2:a Tabasco - Monstret som blev en drömhäst till slut   

       

Tabasco är "Wirbelwind-kopian" som jag hittade 2007 och föll som en fura för  De 2 hästarna är lika lika som de är olika  Men de skulle kunna ha varit bröder och har samma härliga temperament  Tabasco är min nuvarande häst som jag äger och rider idag. Han och jag har gått igenom otroligt mycket tillsammans. Dels pga att han har så mycket med sig i bagaget från sitt tidigare liv och en "fd. problemhäst"  men också för att jag själv mådde så otroligt dåligt och var så "trasig både psykiskt och fysiskt" under 2007 när jag fick hem honom pga trakasserier under många år från en människa utifrån Man kan nog säga att vi "läkte" varandra under några år framåt  Utan Tabasco och min familj skulle jag INTE finnas här idag eller sitta här och skriva i min blogg!!! Så han är nog den hästen som tveklöst har betytt MEST för mig under hela mitt liv...trots att vi INTE har tävlat någonting!! Vi behöver varandra kan man lugnt säga   Om jag är trött och less någon dag så är det Tabasco som får mig på bättre humör  ...han är ju också den jag oftast träffar FÖRST på dagen eftersom resten av familjen är i skolan eller på jobben  Men familjen betyder förstås OTROLIGT mycket för mig också!!!



1:a Wirbelwind - Drömhästen   


 

I november 1989 köpte jag Wirbelwind för MYCKET pengar och han var hästen jag "bara" hade drömt om och nu fick möjlighet att köpa!! VILKEN KÄNSLA!!! Det enda som var negativt med honom var att han hade "grisskräck"....han blev helt hysterisk när han såg en gris  Svettades så att det rann floder om honom och blev helt blockerad  Förmodligen hade det hänt någonting med någon/några grisar i hans tidigare liv i Tyskland...svårt att veta vad.

Det fanns inga hinderhöjder eller hindertyper som var för svåra för den här hästen. Han fullkomligen "lekte" över allt man ställde upp  Det går knappt att beskriva känslan när vi hopptränade på 140-150 cm hinder och det kändes som att hoppa 100 cm...för att han knappt tog i men ändå nästan lyckades "slunga" mig ur sadeln för att han hoppade så otroligt väl och mycket med ryggverksamhet  Jag har varken före eller efter suttit på en häst som hoppat så otroligt väl och haft sån kapacitet som han hade!! En superbra häst helt enkelt  

Vi tävlade upp till 130 cm/Msv B-hoppning med segrar och placeringar. Red även i Elitserien för URF som senior 1991 tillsammans med Wirren  

Han var 180 cm hög men var ganska kort i kroppen....155 cm på täcken och full på träns och grimmor  

Lätt att hantera, lasta, sko och rida...tja, allt var verkligen lätt med honom  Han var en dröm att rida VARJE gång man satt på hästryggen!! Jag saknar honom otroligt mycket  




Mvh anaby  

Av anaby - 13 oktober 2013 12:01

Tja, då har man blivit 1 år äldre mot för vad man var förra året vid den här tiden   Jag konstaterar att jag har ridit länge nu och haft några hästar under årens lopp. Jag har också haft tur och tävlat på 4 olika hästar på en relativt hög nivå i hoppning. Något som jag ser som en otroligt förmån och som har gett mig mycket rutin och erfarenhet så här i efterhand   Alla mina 8 hästar som jag har ägt under 38 år har gett mig olika erfarenheter i livet och jag är tacksam att jag har haft förmånen att äga allihop   Jag konstaterar också att utan min familj skulle jag inte heller vara den människan jag är idag   För att man ska fungera krävs det MYCKET som ska "klicka" i livet och jag skulle nog säga att jag har haft tur och är väldigt nöjd med mitt liv som jag lever idag   Det enda jag kan klaga på är att jag inte har en kropp som fungerar till 100 % men man får helt enkelt göra det bästa av den situationen och "gilla läget" och försöka stärka upp den så gott det går   Så att den funkar i några år till   

Jag önskar er alla en jättesuperduperbra dag idag!!
Kram anaby  

 

 

Min första häst eller ska man säga ponny Kadett. Det här måste ha varit 1976   

 

 

Hoppar lite hemgjorda hinder och pappa fotar. Året borde har varit 1976 eller 1977.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

 

Min första stora häst Abbe en ridtravare som vi köpte 1978. Han var verkligen jättesnäll!!

 

 

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

Min första tävlingshäst var en halvgalen liten fux vid namn Comtesse  Köptes in som 4-åring och var endast 157 cm hög. Men hoppade hus och hade en grym kapacitet!! Jag och min tränare Robert tog den häst hästen från 0 till Msv B på 2 år  Då hade jag vunnit Msv B och ridit som Junior i Elitserien + en massa annat!! HELT OTROLIGT!!!

 

    

En av mina favoritbilder genom tiderna. Bilden är tagen av min tränare Robert på en tävling i Normaling och året är 1983. Den här bilden är förstorad och sitter på en vägg i hallen här hemma  

 

Från en större A-tävling på hemmaplan 1985. Japp!! Jag var "brun-o-man" redan på den tiden   

 

 

Bilden är tagen av VK och lades senare ut i ett repotage om mig och min häst i tidningen angående Elitserien 1985.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

   

Curtan som köptes in 1987. Min första "stora" häst som var ca 170 cm. Snäll både att rida, hantera och hoppa men en aning envis   

 

 

Han hade "stora" öron  Många hade rätt roligt åt hans öron men han var en otroligt härlig häst   Och lärde mig verkligen att "rida" mot hindren  

 

   

Hoppträning på G:a K4 1988.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

 

Så var det då dags för Wirbelwind!! Hästen med stort H eller drömhästen kan man nog också säga. Han köptes in hösten 1989 när jag gick min undersköterske utbildning och levde på studielån  Smart att köpa en dyr häst då?? Nej, då inte alls!! Men jag har INTE ångrat att jag gjorde det  Han hade nämligen ALLT man vill ha hos en hopphäst eller en häst överhuvudtaget  Det enda negativa jag kan komma på är att han hade "gris-skräck"!!

Wirbelwind och Tabasco är väldigt lika varandra både till utseende, typ, steg och temperament!! De hade kunnat vara bröder!!

 

 

Ett av favoritkorten   Wirren var så otroligt snäll och försiktig med ALLA!! Henrik är här ca 1,5 år och Wirren är så försiktig när han klappar honom  

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

Då var det dags för Zimé!! Jag fick hem henne som 1-åring och tog sedan bort henne som 18-åring. Hon somnade in hemma i hagen och är begravd på pappas mark en bit bort från stallet. Det här är den hästen som jag har mest och längst historia med av förklarliga skäl då vi har tillbringat 17 år tillsammans. En del har varit bra och mycket har inte varit bra  

Hon var väldigt trevlig att rida in och sedan efter Kvalitetstävlan lånade jag ut henne då jag väntade barn. Fick hem henne 9 månder sedan och då gick det knappt att göra någonting med henne ?? Då var hon 5 år. Jag tillbringade sedan resten av tiden tillsammans att göra henne "ridbar" igen....det gick bra för mig att rida och hantera henne men knappt för någon annan att ens leda henne  Vad som hände medans hon var borta har jag ingen aning om? Jag vet bara att hästen endast litade på mig efter det att hon kom hem igen. Hur vet jag det?? Jag satte upp andra människor  i sadeln som hon både bockade och stegrade av!! Till slut kommer man till den tiden när man inser att man INTE ska sätta upp någon annan ryttare på ryggen utan göra jobbet själv pga skaderisk och annat. Och samma sak gällde vid hantering. Så jag tog hand och red henne själv istället fram tills hon somnade in.

 

   

Ute i min morbrors stall vintern 1996.

 

 

Kvalitetstävlan på Strömsholm hösten 1993.

 

Några veckor innan Zimé somnade in tog Fredrik några kort på oss   April 2007.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

 

Då var det Tabascos tur!! De flesta vet ju redan vem han är så jag tänkte inte skriva så mycket om honom  Den här bilden är från oktober 2011 då jag första började med Rosa under oktober månad och Rosa bandet  

 

Tabasco i sommarhagen hösten 2008.

 

Från mars 2013 om jag inte är helt ute och cyklar. Gillar bilden skarpt  

Och slutligen en bild från maj 2013  

 

 

Mvh anaby  

Av anaby - 14 maj 2011 21:29

Japp!! Då var det väl dags för lite mer info om mig själv antar jag 

Året var 1982 på hösten och en kompis till mig Susanne hade börjat träna för en kille som hetter Robert. Hon undrade om jag också ville träna för honom?? Jag hade ingen tränare på den tiden...började rida på egen ponny 1975 och var "självlärd" fram till 1982 då jag började träna för Robert. Mitt självförtroende var så att säga inte så stort....

Jag kommer mycket väl ihåg när Robert frågade Susanne vad hon hade för mål med sin hoppträning och tävlande. Hon skulle tävla Msv B, 130 cm. Ok, säger Robert och frågar mig. Jag som tidigare hade lyckats få runt min ridtravare Abbe en LD och LC....det var allt.

Nu satt jag på en "helt grön" orutinerad "halvgalen" 5 -årig röd halvblodsmärr på 157 cm vid namn Comtesse.

 Jag svarade att jag ville "ta mig runt en LC".

Ok, säger Robert...inget mer? Nej, då är jag nöjd sa jag.

Första tävlingen vägrade jag ut mig i ALLA klasser....så klart!!!

Robert sa då till mig att det är bara att träna vidare för Rom byggdes INTE på en dag. Både jag och hästen var väldigt orutinerade....hästen 5 år och helt otävlad och jag 16 år och hade knappt tävlat alls.

Så vi jobbade vidare....och vid nästa tävling som var utomhus tog vi oss runt LC!!! En clearround så jag fick min första rosett  Den har än idag en kär plats i prisskåpet för den var så otroligt speciell för mig 

När vi åkte hem från tävlingen frågade Robert: Vad vill du göra nu då när du tagit dig runt en LC som var ditt mål??

Försiktigt svarade jag att jag skulle bli jätteglad om jag kunde ta mig runt en LB.

Och på den vägen gick det. Robert insåg att han fick ta det lugnt med mig och bygga upp mitt självförtroende allt eftersom  Vilket jag är jättetacksam över idag. Sakta men säkert tog vi oss upp i klasserna.

Robert har själv i efterhand sagt att kunde han träna mig att tävla Msv B, 130 cm med bra resultat som hade 0 självförtroende och var självlärd från början...jag red endast på "känsla" från början.....så kan man lära vem som helst att tävla 

Jag antar att jag var en utmaning utöver det vanliga 

Och på 2 år gick vi från att aldrig ha tävlat till seger i nationell Msv B, Elitseriedeltagande som junior och ha kvalat in till JSM 

Med detta vill jag säga att OM man har rätt tränare kan man komma ganska långt. Det gäller bara att man får ta det i sin egen takt och efter framför allt efter sin egen förmåga. Ibland för man backa och gå tillbaka om man får bakslag för att sedan "gå framåt" igen  Det finns inga genvägar...bakslag råkar alla ut för förr eller senare...tyvärr. Det gäller bara att göra det bästa av det och lära sig istället för att bli ledsen och ge upp.

Robert var otroligt pedagogisk när jag fick mina bakslag. Han hittade alltid någonting positivt som han nämnde först...sedan berättade han VAD som inte var bra och sedan vad vi skulle träna på för att få det att fungera framöver. Det gäller att alltid ha en bra plan Och sakta men säkert jobbade vi oss förbi de bakslag som dök upp på vägen mot större mål  

Jag är än idag otroligt tacksam över att jag hade Robert som tränare när jag var tonåring. Vänskapen vi började med 1982 håller fortfarande i sig och vi träffs några ggr per år. Bla kommer han på middag hos oss på hösten när vi har nationella tävlingar här i stan. Och som Robert sa i höstas:

Det är lika trevligt att träffas varje gång och det känns alltid som om det var igår vi sågs!!! Hi hi!! Man kan nog säga att min och Robert vänskap är som storebror och lillasyster och jag skulle absolut INTE vilja vara utan den 


Jag ska avsluta med att berätta om hur det gick när jag skulle tävla mina första klubbtävlingar 

Jag var väldigt nervös...och andades INTE mellan hindren...vilket var klart obra  Robert kom på den ultimata åtgärden  Det gäller att vara lite klurig ibland.....

Han var ju alltid med mig på ALLA tävlingar så när jag red in på banan stog han på sidan om och efter varje hinder skrek han:

ANDAS...

Vilket jag gjorde....och red mot nästa...

Robert skrek igen:

ANDAS...

Och efter några klubbtävlingar "lärde" jag mig att andas själv inne på banan 

Ni hör ju själv vilket otroligt tålamod han hade med mig den "gode Robert"    


   Ha det jättebra med era hästar!!! Och sköt om er men framför allt har roligt med era hästar  Det räcker långt!!!!

Mvh anaby som är jättenöjd med sin häst   

Av anaby - 25 januari 2011 22:20

Då tänkte jag att det var dags för en presention av mig själv  

Jag heter Anna och är född 1967. Har haft egen häst sedan 1975 så om man räknar efter blir det "läskigt" många år  

F.r.o.m våren 2015 gick jag och min fd man igen en skilsmässa. Jag har träffat en ny man och blivit med "pojkvän". Varför jag väljer att skriva "om" infon nu är att mitt ex inte vill bli skriven om i min blogg. Så då har jag valt att ta bort ALL info om honom. Känns bäst för alla parter!! Det bästa i mitt äktenskap är tveklöst mina/våra 2 barn.... Fredrik för 1994 och Henrik född 1995. Det är 1 år och 1½  månad mellan våra barn  

Jag jobbar natt som undersköterska på ett boende med begåvningshandikappade. Efter att ha jobbat inom äldreomsorgen sedan 1987 "sadlade jag om" och började inom begåvningshandikapp mars 2010. Trivs som fisken i vattnet  De senaste 11 åren har jag jobbat natt på ett Demensboende. Annars har jag även provat på att jobba inom Hemtjänst, Servicehus, Långvård, Personlig assistent mm.


Min hästägarbana började 1975 när jag fick min shetlandsponny Kadett

  Han fick 4 år senare sällskap av en ridtravare som hette Abbe. Bland de snällaste hästarna jag har haft nöje att både rida och hantera  

  1981 såldes både Kadett och Abbe och för de pengarna köpte jag en halvblodsvalack som hette Bingo. Tyvärr har jag väldigt lite kort på honom då han dog efter bara 3 månader. Jag hittade honom på morgonen död  Det gjordes ingen obduktion på honom utan försäkringskillen som var ut klassade det som kolik alternativt som tarmvred....Jag kan ärligt säga att jag fortfarande har svårt att gå in i ett stall där hästen ligger ner utan att de kliver upp  ...trots att det gått så pass många år...

1982 köptes Comtesse in. Ett sto endast 4 år gammal och halvgalen   Ingen ultimat kombination med en ung oerfarenryttare på en halvtokig häst  

Jag fick allafall tag på en jättebra tränare, Robert som hjälpte mig enormt mycket...Vi började från 0 hela gänget....Och på 2 år hade vi nått fram till målet dvs. seger Nationell  Msv B/130 cm, kvalat in till Junior-SM, Vunnit kvalet till Folksam Juniorryttare och fick åka till Södertälje och rida finalen  Sist men inte minst red jag Elitserien som Junior för hemmaklubben  

Comtesse var endast 158 cm men hade ett hopphuvud som var mycket bra om man säger så...men halvgalen att rida i övrigt...Men hinderklok  

Nationell tävling på hemma plan 1985.

 

En nporträttbild av oss som hör till ett repotage i dagstidningen under min juniortid 1985.

  Nationell hemmatävling 1985.   Ett mycket speciellt kort som Robert har tagit 1983. Har för mig att det var en LB. Det enda kortet på Comtesse som jag har förstorat upp  

Då Comtesse var så pass speciell att rida på och halvhysterisk valde jag att sälja henne till en tjej i Stockholm 1987. Hon fick senare ett föl.


Jag köpte istället Lord Courette från Västerås. Curtan var ca 170 cm hög och en rejäl omställning från 158 cm som jag var van vid  Dock var han lugn och harmoniska vilket jag uppskattade enormt mycket   Han hade tävlat upp till LB/110 cm när jag köpte honom. Vi tävlade sedan med placeringar upp till Msv B/130 cm och med honom red jag också laghoppning..denna gång i Div. 1  

Då Lord Courett tyvärr blev utdömd 1989...en otroligt stor sorg för mig  

  Sidobild på Lord Courette 1987 i stallet hemma.   Hoppträning på hemmaplan 1988.   Posering hemma 1988.


Köpte jag Wirbelwind för MYCKET pengar!! Han var DRÖMHÄSTEN som jag hade drömt om att köpa sedan jag började tävla  Han hade tävlat Msv B/130 cm med 4 fel som bästa resultat. Så jag visste att han hade kapacitet  

Dock började jag och Robert från början. Första tävlingen under hösten 1989 blev det LC/100 cm och LB/110 cm med placering i bägge. Sedan följde en viloperiod och när tävlingssäsongen startade upp i mars 1990 tävlade vi LB/110 cm och LA/120 cm med placeringar i samtliga starter  

I maj 1990 var det så dags för den medelsvåra debuten/130 cm. Wirren gick klockrent och nollade!!!! Dock hade vi bestämt innan att jag INTE skulle rida någon omhoppning utan nöja oss med en ev. nollrunda  Så blev det också och dagen efter debuten tävlade vi endast 1 klass LB/110 cm som vi "lekte" över och fick en placering i   

Sedan fortsatte vi att tävla och fick både placeringar och segrar i LA och Msv B. Med dessa meriter blev jag uttagen att än en gång rida Elitserien  Denna gång som Senior för min del!!!

Vi vann 2 av 3 deltävlingar och kom 2:a i den sista avgörande tävlingen.

Wirren hälsar på Henrik en solig sommardag  Han var verkligen världens snällaste och bästa häst utan överdrift  

 

Ett av de få kort som finns på oss när vi tävlar som har prytt både dagstidning och tävlingsprogram  

  Wirren sidobild på hemmaplan 1990. Ska tillägga att han var närmare 180 cm hög  Tävlades på vanligt tränsbett utan martingal  


OBS!! Tittar man på bilderna av både Wirren och Tabasco ser man att dessa hästar liknar varandra i typen  


Samtidigt som Wirren köpte jag Zimé och året var 1990. Hon var då 1 år gammal.

  Det här kortet togs 2 veckor innan hon "somnade in" i maj 2007  Då hade vi fått 17 år tillsammans.... Zimé 1 år hos uppfödaren i Västerås.

Tja, vad ska man säga om Zimé. Hon var otroligt lättsam att hantera och rida in...rena drömmen  Är fördelen när man har mölighet att "göra allt jobb" själv från början   Sedan lånade jag ut henne när jag var gravid och väntade Fredrik då jag redan hade Wirren och 2 hästar inte kändes aktuellt när jag var gravid. Hon skulle lånas ut på 4 år men jag fick tillbaka henne efter 9 månader HELT HYSTERISK OCH ORIDBAR  

Då började en mycket lång väg tillbaka till ridbarhet och hantering. Hon hade väldigt svårt att acceptera andra människor efter det här så någon medryttare var det absolut INTE tal om...hon både bockade och stegrade av dem som flugor  

När jag satte mig upp själv...höggravid med Henrik blev hon som en ko?? Så jag red henne själv genom hela Henriks graviditet istället...men en stor och tung mobil i fickan som "back-up"   Ett krav från min kära man när jag var så envis och skulle rida på "vilddjuret"  

Jag och Zimé tävlade upp till nationell 125 cm med placeringar till LB/110 cm. Även med henne red jag laghoppning denna gången blev det Div 2. Så jag kan säga att jag har haft nöjet att rida i alla typer av laghoppningar under åren   Hon hade en hoppkapacitet som inte var av denna världen MEN hon hade inget hopphuvud och stressade enormt mycket och tog aldrig tag i hindren när man red mot som "vanliga" hästar gör. Så för att ta sig runt en bana var jag tvungen att lägga henne "rätt" på alla hinder..och missade jag rev hon klockrent...

Även sedan hon kom hem efter fodervärden hade hon svårt att slappna av när man red. Hon kunde inte vila mer än 1 dag...blev det 2 dagar stog hon på bakbenen i 2 veckor i protest  Var mindre roligt när man var sjuk och orkeslös...minns speciellt en gång när jag var magsjuk som jag tog bilen ner till stallet...in med hästen...jag kommer ärligt inte ihåg hur jag tog mig upp på hästryggen  eller att jag red....men jag kommer ihåg när jag kom in i stallet igen för då rasade jag bara ihop på golvet i en hög...ensam i stallet  

Väl hemma låg jag och skakade i flera timmar av utmattning....Tja, sånt är livet med en häst som har mycket energi.

Jag red Zimé ensam under 15 års tid...och hanterade henne i princip själv i nästan 10 år pga att hon hade svårt att acceptera andra människor....Allt detta för hennes skull. För att hon skulle må så bra som det bara gick  

Hon fick till slut somna in maj 2007 och det var det absolut svåraste beslutet jag tagit i hela mitt liv. Hon hade pålagringar höger fram och bak och blev behandlad för det 2003. När jag var in på Kliniken första gången förberedde de mig på att jag förmodligen skulle behöva ta bort henne pga pålagringarna....Vilket jag var helt inställd på när återbesöket kom Hade t.o.m förberett min kära man på vad som komma skall så att säga...

Jag hade upptäckt 2 veckor innan besöket att hon var lite ojämn bak och då hon i princip aldrig var halt ringde jag och bokade en tid på ATG-kliniken på en gång.

Väl inne på kliniken och när de hade röntgat henne frågade den HUR länge hon hade varit halt?? Nej, förklarade jag...hon är inte halt utan mer ojämn bak...

De sa då att det var så pass mycket pålagringar att hon förmodligen hade gått och kännt av det mellan 6-12 månder UTAN att reagera!!! Jag brukade skämta och säga att man var tvungen att "hugga av henne benet" för att hon skulle bli halt....och i det här fallet stämde det verkligen.

Dock svarade hon så bra på 2 behandlingar att vi blev hemskickade och kunde börja rida igen??? Dock endast promenadridning pga pålagringarna....INTE det lättaste på en häst med mycket energi  Men allt går ju om man ger sig den på det tror jag att det heter   Jag fick helt enkelt göra så att jag red henne lite lugnare så att henne kondition INTE blev på topp och på så sätt fungerade det skapligt..vissa dagar var det så klart värre att rida och då fick man bita ihop ordentligt och bara ANDAS DJUPT!!!  Slutdommen kom sedan 2007 då hon fick problem med det andra bakbenet....då hade hon känningar och ont i  3 ben   Och en häst om är 18 år känns det INTE aktuellt med operation och lång konvalesens....då ingen visst OM hon skulle kunna ridas på igen...Då tog jag beslutet för hennes skull att nu var det dags  


Det var sedan INTE självklart att Tabasco skulle komma hem till mig. Han är en ridtravare på ca 170 cm och "problemhäst" men MYCKET med sig i bagaget. Efter flera samtal med hans dåvarande UNDERBARA ägare (som räddat honom) bestämde vi att jag skulle åka dit och provrida honom. Vilket jag gjorde. När jag landade på gårsplancen och såg hästen...kände jag direkt att HIMMEL VAD HAN PÅMINNER OM WIRREN!!! Samma typ av häst!!! Jag föll som en fura så klart  

Och blev jätteintresserad och nyfiken på honom och han på mig  

Efter provridningen kändes det riktigt bra. Han var grundriden men man kände att han hade förutsättningar och steget var det absolut inga fel på!!! Samma gång i traven som Wirren hade...ME LIKE  Framför allt hade han ett lugn och ett temperament som jag VILLE ha hos en häst  Dock insåg jag att han INTE skulle vara lika lugn från början när han kommit till mig men förhoppningsvis skulle lugna ner sig med tiden  

Tabasco är en sk. "problemhäst" med otroligt mycket olustiga och hemska upplevelser i sitt "bagage" i det tidigare travtränarlivet....jag visste mycket väl VAD jag gav min in på när jag tog hem honom. Samtidigt som jag hoppades på att vår "personkemi" skulle vinna och att det skulle fungera mellan oss framöver.

Vi gjorde upp att jag skulle ta honom på foder i 1 år och OM det fungerade mellan oss skulle jag få möjlighet att köpa loss honom. Vilket jag gärna ville förutsatt att han lugnade ner sig 

De 4 första månaderna var INTE roliga om jag säger så...han testade mig varje dag med allt....Men efter dessa 4 månader började han slappna av och jag märkte skillnad varje vecka. DÅ KÄNDE JAG ATT DET VAR MIN HÄST JAG RED  

Drygt 1 år senare gick han igenom veterinär besiktingen helt utan anmärkning och jag köpte äntligen Tabasco  Någonting som jag hittills inte har ångrat.

Han är fortfarande speciell och kan hitta på saker men samtidigt så är han en helt annan häst idag än när han kom hem till mig för 3,5 år sedan...så mycket lugnare och litar på mig till 100%!! Sakta men säkert så går nästan allt att göra med honom..Det enda jag INTE kommer att göra med honom är att köra. Detta pga han tidigare jättejobbiga erfarenheter kring det. Han ska istället få göra sånt han tycker är roligt i livet  Jag ska ärligt säga att han har fått MYCKET lång tid på sig att både acceptera omgivningen och ridningen. Men jag har haft få bakslag och jag är otroligt glad att jag har gett honom den här tiden...för jag har fått en fantastiskt häst som är ambitös att rida och fantastisk att hålla på med!! ME LIKE  

  Löshoppning i paddocken sommaren 2010.   Löshoppning i paddocken sommaren 2010.

Härlig annorlunda bild tagen av min yngsta son Henrik  
 

  Tabasco chillar i sommarhagen hösten 2009.   Ridpass i paddocken sommaren 2009.   Vi provar det nya "blingade" tränset från Hööks     Vilopaus i sommarhagen oktober 2009.


Nu blev det här ett väldigt långt och jag ber om ursäkt  ....men för er som har orkat läsa säger jag...TACK!!!

Jag kommer att försöka berätta lite mer om de hästarna som jag har tävlat på framöver. Jag skriver om dem allt eftersom och lägger in på bloggen framöver.

Ha de gott så länge!


Mvh anaby  



Presentation


Välkommen till mig! Jag bloggar bla om min satsning att tävla i hoppning upp till 130 cm efter 17 års frånvaro på tävlingsbanorna. Och en massa annat trevligt :)

Fråga mig

27 besvarade frågor

Omröstning

Hur gammal är du som tittar in på min blogg? ;)
 20 år
 25 år
 30 år
 35 år
 40 år
 45 år
 50 år
 55 år
 60 år + däröver

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards