anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering.

Inlägg publicerade under kategorin Zimé

Av anaby - 16 maj 2015 15:04

Tiden går så himla fort och nu är det 8 år sedan Sixten och Zimé somnade in  


 

Zimé några veckor innan det var dags. Jag ägde henne i 17 år och hon var 18 år när hon somnade in  


   

Sixten 17 år gammal och väldigt trött katt!!! Jag tog ett beslut att låta honom somna in samtidigt som Zimé. Han hade börjat tappa sina tänder och hullet var inte det bästa trots att han åt som en häst varje dag Inget roligt beslut men som djurägare måste man se till djurets bästa! Barnan var VÄLDIGT arga på mig pga detta!! De hade ju vuxit upp med Sixten  Går nog inte en dag utan att jag saknar min gråa härliga katt  Han var väldigt speciell och älskad av ALLA  

Mvh anaby  

ANNONS
Av anaby - 16 maj 2014 12:55

 
Idag är det exakt 7 år sedan Zimé och Sixten somnade in!! Den dagen var bland det jobbigaste jag någonsin varit med om  Dels hade jag haft bägge djuren i 17 år och sedan mådde jag VÄLDIGT dåligt hela 2007  


Zimé var 18 år gammal när hon somnade in 16/5 2007 och då hade jag ägt henne i 17 år. Jag var och hälsade på henne hos uppfödaren första gången när hon var 3 månader gammal   Det finns MYCKET minnen med henne....både bra och dåliga  Jag har bla råkat ut för 2 svåra ridolyckor med henne och är tacksam att det gick så pass bra som det gick med facit i handen  Jag lever och kan gå, prata och är så normal som jag kan bli  

På Zimé upptäcktes pålagringar både höger fram och bak när hon var 13 år gammal. Prognosen var INTE god så veterinären förberedde mig på att hon INTE skulle bli bra efter några behandlingar. Men efter 2 behandlingar med kortison var hon HALTFRI och jag fick åka hem med infon...du får se hur mycket ridning hon "tål" och hur länge hon håller!! Jag tog ett beslut redan då att om hon blev HALT igen pga sina pålagringar eller någon annan ny skada som också var allvarlig...skulle hon få somna in!! Det tog 5 år innan det blev en ny skada på henne och då var det dags för mig att ta "det beslutet" som jag hade bestämt mig för att ta. Dock innebar det INTE att det var lättare att ta beslutet men som djurägare anser jag att man har ett ansvar gentemot djuret när man har gjort köpet....den dagen djuret inte mår bra av olika orsaker är det jag som djurägare som har ett ansvar att tillsammans med en veterinär rådgöra VAD som är bäst i den situationen. Är det "slutstationen" så att säga är det bara att "gilla läget" och göra det som krävs för att djuret ska slippa ha ont och lida !!

Om ni vill läsa hur det gick till när Zimé somnade in kan ni gå in under kategorier och leta reda på:

R.I.P enormt saknad

Så finns allt där att läsa!!!

   


             

Sixten tog vi hem när han var 7 veckor gammal och han fick sedan flytta med oss till Västerås när vi bodde där i 3 år. Han följde med oss hem igen och fick då bo på samma ställe fram tills det var dags att somna in. Sixten var en sån här katt som man bara får en gång i livet   Skulle helst "in i skinnet" på en när han satt i knäet och ville vara uppi en hela tiden  Den socialaste katten jag någonsin träffat!! Och superdupersnäll med barnen när de var små  När det var dags var det väldigt jobbigt för mig och barnen men jag vet att jag tog rätt beslut även om det var jobbigt och tråkigt  Sixten hade nämligen börjat gå ner i vikt väldigt mycket trots att han åt hur mycket som helst....började tappa tänderna....sov så gott som dygnet runt och var nog i princip döv!! Han hörde INTE när man ropade på honom och uppfattade INTE när det kom en bil på vägen så både mamma och pappa såg honom flera ggr nästan hamna under bildäcken med hjärtat i halsgropen för att han inte uppfattade bilarna. Så det var dags och hög tid att göra någonting innan han blev påkörd eller somnade in någon annan stans än hemma!!

Barnen var INTE glada på mig kan jag säga men jag vet att jag tog helt rätt beslut den dagen även om det var en jobbig dag...och jobbiga dagar som följde .....


       

Mvh anaby  

ANNONS
Av anaby - 19 februari 2013 10:00

På en många forum där jag brukar vara in och läsa på FB är det ett himla liv och hjälmens vara och inte vara!! För egen del tycker jag att man ALLTID ska rida med hjälm och när andra påpekar detta för de som rider utan blir det väldigt förbannade och säger att man minsann får välja själv om man ska rida med hjälm eller inte. Synd att folk INTE förstår att andra säger till om hjälm av välvilja att man inte vill att andra ska råka ut för en allvarliga olycka!!!

Jag tänkte berätta en av mina historier...eller 1 av mina ridolyckor...och nog den värsta jag har varit med om hittills med min förra häst när jag höll på att rida in henne...i april 1992 och när vi bodde i Västerås.


Då börjar jag:

Vi hade besök av en kompis hemifrån och han hade varit hos oss i 1 vecka. Den här em skulle vi se en film och sedan åka till stallet där jag skulle rida min häst en kort sväng på 10-15 min. Hon var under inridning och jag brukade skritta och trav lite samma runda varje gång. Grabbarna skulle mocka medans jag var ute och red så vi kunde åka hem och äta middag sedan. När L-O går ut med skottkärran för att tömma den ser han att Zimé kommer galopperande efter vägen UTAN ryttare??? Hon springer raka vägen hem så han plockar bara in henne i boxen och springer till bilen för att köra dit han VET att jag rider. När han kommer och kör på vägen så ser han att jag kommer gående. Ok, tänker han: hon går och är inte lerig någonstans. Hon har inte gjort illa sig. Han stannar bilen och jag hoppar in i bilen. Det går ca 10 sekunder så säger jag: Varför är vi och kör här. Vi brukar aldrig köra bil här?? L-O säger inte så mycket men tycker att det är ett konstigt uttalande. När vi kommer till stallet SKA jag ut och rida men L-O lyckas få mig att rida i paddocken istället. Han tänkte att DÄR har han ju koll på både mig och hästen med tanke på att jag ramlat av 1 gång redan  Jag sitter upp i sadeln och skrittar runt i paddocken...stannar efter 1 varv och tittar ner på Zimés ben som är leriga då hon efter jag föll av har sprungit på en leråker bredvid vägen. Detta upptäckte vi efteråt när vi var och rekade för att försöka klura ut VAD som hade hänt. Allafall så kolla stannar jag och kollar på hennes ben flera ggr. L-O frågar till slut vad jag tittar på?? Då säger jag: Det är så konstigt för jag har just börjat rida men hon är ändå lerig på benen. Då förklarar L-O att du har varit ute och ridit och ramlat av och nu rider du i paddocken. Då säger jag: Nej, jag har inte ridit någonting än....jag satte mig ju upp nu!! Jag är väldigt bestämd och jag vet ju att jag kan bli otroligt envis också....

L-O börjar nu känna att det är någonting som är FEL!!! Han gör nu sitt bästa för att få ner mig från hästryggen...vilket visar sig inte vara det lättaste DÅ JAG MINSANN SKA RIDA!! SUCK!! Jag vet som sagt hur jag kan vara ...men till slut får han ner mig från hästen  Då visar det sig att Zimé har ett sår på ett ben...som hon förmodligen fått när hon galopperade hem. Det måste ju så klart skötas om. Han låter mig hållas för husfridens skull  Och när såret är omskött och allt är bortplockat och han ska ta ut Zimé i hagen får jag syn på såret igen....och säger: Jag måste ta hand om såret!! L-O kontrar med att säga: Det har du nyss gjort!! Nej, säger jag det har jag inte....suck!! Han låter mig hållas och jag får återigen fixa med såret. När jag är klar plockar han återigen bort allt grejer och ska ta ut hästen i hagen. När jag igen säger: Jag måste ta hand om såret!! Då går han bara ut med hästen i hagen med mig arg som ett bi efter för jag ska ju ta hand om såret!! MEN SUCK NR 10!!

Kan bara tänka mig både ur orolig och less han blev till slut  Allafall så fick de till slut in mig i bilen och kunde åka hem. L-O inser ju här att vi måste upp på Sjukhuset och kolla om jag fått en hjärnskakning eller liknande för något stort fel är det ju. När vi kommer hem så förklarar han att nu måste vi upp till Sjukhuset på en gång. Men jag VÄGRAR?? Det går INTE att övertala mig för det är inget fel på mig...suck nr 12!!!

L-O känner sig helt maklös och går till vår granne och hyresvärd Birger som pratar med mig och får mig till slut att inse att jag MÅSTE till Sjukhuset. Jag går med på det OM jag får duscha först. Så jag hoppar in i duschen och ska sedan ha att mig i bilen motvilligt  Väl framme på Sjukhuset går vi in på Akutmottagningen och vi ställer oss vid luckan. Kvinnan i luckan frågar mig vad det jag har råkat ut för och vad det är för fel på mig??

Svaret hon får av mig är:

Inte vet jag!! Det får du fråga han om?? 

L-O förklarar vad som hänt.

Då säger kvinnan i luckan:

Det är därför det luktar häst!!

Det var ju som att trycka på en knapp på mig   Jag HATAR när någon säger att jag luktar häst när jag nyss har duschat. Jag hade titta på henne med svarta blistrande ögon och sa att jag minsann hade duschat och att det var "han" som luktade häst som INTE hade bytt kläder!! Det är precis jag kan jag säga och visslar lite lätt  

och de plockar in mig för att röntga och kolla upp mig. Förutom att jag hade fått en rejäl hjärnskakning har jag även gjort illa mig i armbågen där jag är helt blå.


Från början har jag BORTA en hel vecka!! När vår kompis kommer till Sjukhuset kring midnatt för att hälsa på mig säger jag: Men är du här!! Inte visste jag att du är i stan.
Då säger han: Jag har bott hos er i 1 vecka nu!!

L-O frågar om jag vet VEM han är: Jo, säger jag.....L-O...då kände han sig relativit nöjd...att jag allafall visste vem han var  


Som sagt från början har jag borta en hel vecka som jag INTE har någon aning om VAD jag har gjort under den tiden!! Filmen vi såg under em som olyckan hände har jag inget minne av att jag har sett  Så vi fick tips av läkaren att försöka återskapa veckan och den dagen olyckan hände för att hjälpa minnet på traven. Till slut kom minnena från vecka tillbaka men 9 timmar är helt borta ur mitt minne. Det är tiden från vi åkte till stallet efter vi sett filmen kl. 15.00-00.00 Det är helt svart eller blankt...det enda jag VET är det som L-O har berättat för mig och det är det jag har skrivit ovan. Så det jag har skrivit om ovan är INTE mina egna upplevelser utan det L-O har upplevt med mig. Och jag känner igen allt han säger om mig då jag verkligen är en envis person!!! Jag har INGET som helst minne av att det har hänt!! VILKET ÄR MYCKET LÄSKIGT KAN JAG SÄGA!!


Enligt läkaren fick jag en allvarlig hjärnskakning trots att jag hade hjälm på mig. De var lite oroliga över mitt minnesbortfall. Sedan visade det sig att jag "tappade ord". Jag såg en kastrull framför mig men "hittade inte ordet" kastrull utan jag sa: vart är den där man lagar mat i?? Samma sak med tex klocka. Jag såg en klocka men "hittade INTE ordet"....det går nog inte att förklara hur frusterande det var och irriterande!!!  Jag fick då säga på jobbet: vad är den där man ser tiden med. De vande sig på jobbet med mina frågor...som tur var  Det var otroligt jobbigt att INTE komma på orden!! Det här höll i sig i ungefär 1 år då började jag sedan sakta men säkert "hitta" orden igen. Vilket jag är otroligt tacksam över  Jag fick helt enkelt "lära in" orden igen...från början.


Vi åkte även ut med bilen och både gick och körde efter vägen där jag hade ridit för att reka och kanske komma på VAD som hade hänt när jag ramlade av. Jag var helt ren både på kläder och hjälmen...konstigt nog!! För det var lera ÖVERALLT på vägen och bredvid...så vart hade jag då ramlat av??? Det fanns ett enda ställe där det var en liten gräsplätt som jag ev. kunde ha ramlat av på men annars var det som sagt lervälling överallt. Vi såg spår efter vart Zimé hade galopperat i lervällingen på sidan av vägen. Men det var allt i spårväg vi såg. Märkligt och konstig??


Jag har insett att jag kommer ALDRIG att får reda på VAD som hände den där ridturen eller de där 9 timmarna som fortfarande är helt borta!! Kanske hände det någonting otroligt jobbigt så kropp & knopp har helt enkelt förträngt det för att det är för jobbigt att komma ihåg eller så har jag "bara" en rejäl minneslucka....svårt att veta!!!


En sak vet jag med säkerhet med tanke på min allvarliga hjärnskakning och det efterföljande året med "tappande ord" som var otroligt jobbigt att gå igenom....att hade jag INTE haft hjälmen på mig...hade jag INTE levt idag! Det är jag helt säker på!! Tänk på att en olycka och avfallning händer så lätt och när man minst anar det!!


Så tänk på att ALLTID ha hjälm när ni rider!! Det är en billig livförsäkring!! Jag är tacksam att jag ALLTID rider med hjälm  


Det här var min histioria.


Mvh anaby  

Av anaby - 9 juni 2012 23:33

Idag på vägen hem från stallet gick jag förbi  Zimé och Sixtens grav. Lika jobbigt varje gång trots att det är 5 år sedan...tårarna rann som vanligt   Det märkliga är att där graven är växer det inga blommor/växter men runt om är det massor av växtlighet.


R.I.P Zimé    


 


och


 


Sixten  


Mvh anaby   

Av anaby - 16 maj 2012 11:00

Har satt det här på tidsinställt då jag inte kommer att orka lägga in det samma dag som det gäller.

Det är nu 5 år sedan Zimé min förra häst och Sixten vår katt fick somna in 



Nyfödd Zimé 1989-05-22  


 


e. Imperator-Ganesco-Orkan


   


På sommarbete med mamma sommaren 1989.


    


Hemma hos uppfödaren våren 1990.


 


Har för mig att de här är träning inför kvalitetstävlan 1993.


   


Löshoppning inför Kvalitetstävlan 1993.


 


Har för mig att det här är från utställningen som 3-åring 1992. Vi väntar på vår tur  



  Kvalitetstävlan på Strömsholm 1993. Jag är här gravid med Fredrik här.



Det här kortet togs ca 2 veckor innan Zimé efter 17 år tillsammans fick somna in i sin hage och sedan bli begravd en bit bort på pappas mark. Otroligt jobbigt men bland det bästa jag har gjort...för hästen skull. Allt gick väldigt lugnt tillväga...det var endast jag och min veterinär med.  Om du går in på Kategorier och söker rätt på Zimé har jag skrivit om HUR jag upplevde den otroligt jobbiga dagen för 5 år sedan. 


Sedan har vi så klart katten Sixten!!! Som fick somna in samma dag som Zimé. Han var 17 år gammal. En otroligt härlig katt som mest skulle sitta i knäet och bli kliad av alla  Han gav bara de andra katterna i området "onda ögat" så kröp de bort eller flyttade på sig så att han fick "komma fram"  Helt klart en katt med väldigt mycket vilja, pondus och jävlar anamma!!!



Sixten kommer från Ridskolan i stan. Dock var alla hans syskon svarta och han grå??



Favoritplatsen i köket... att sova på soffan  


   


Sixten samma dag han fick somna in   En trött gammal katt...som hörde dåligt, såg dåligt och hade börjat tappa tänderna. Barnen ville ha kvar honom över sommaren men jag var osäker på OM han skulle klara av det då han var så skröplig och framför allt trött. Han sov mest hela dygnet vid det här laget. För hans del kändes det bättre och värdigare att få somna in samtidigt som Zimé. Jag var så otroligt ledsen redan att det kändes som att det inte kunde bli värre....Kan säga att barnen var otröstliga  Han hade ju alltid varit hos oss...sedan de var små!!! 


     


Ett aktivt kort på Sixten som jag gillar väldigt mycket!! Han var hopplös på att hoppa upp i fönstren och flytta på blommorna för att få plats  Det spelade ingen roll hur man ställde blomkrukorna....han trängde bort dem så att han fick plats att sitta bra i fönstret  Verkligen 1 katt på miljonen och någon liknande katt tvivlar jag på att jag någonsin kommer att träffa på igen. Vi får vara otroligt glada och tacksamma att vi fått ha Sixten i våra liv så länge  En av Fredriks kompisar som varit hos oss mycket och i 12-13 år sa till mig för någon vecka sedan: Jag måste bara säga att Sixten var så otroligt speciell och har gjort stort intryck på mig!!! Vi har haft många katter hemma som jag inte lagt märke till men Sixten kommer jag ALLTID att komma ihåg  Då insåg jag att det finns fler förutom oss som också kommer att minnas honom...det känns otroligt skönt 


Oj, oj...nu rinner det tårar!! Jag ska avsluta och säga:

R.I.P kära häst och katt!!!!

Enormt saknade och älskade av oss 


De ligger begravda på samma ställe.


Mvh en något ledsen anaby idag      

Djur · Zimé
Av anaby - 20 september 2011 17:51

Äntligen fick jag tag på filmsnutten från en hoppträning av Zimé....den är från 1997 eller 1998...kommer inte riktigt ihåg.

Hon är klippt och rids på gagsbett. Är en kort filmsnutt på 3 anridningar på 2 hinder. Uppskattar hinderhöjden till kring ca 120 cm.


  

Ber om usäkt för mycket dålig kvalitet på filmen men den är filmad med en gammal filmkamera inte vår nuvarande.

Mvh anaby  

Av anaby - 26 juli 2011 15:42


...var när min häst Zimé somnade in..Jag gjorde själv ett val att vara med och så här gick det till onsdagen 16/5 -07 när Zimé somnade in …..
 
Dagen innan tisdag 15/5 åkte jag, mamma, min syster Lena och hennes granne Lena till Sundsvall och shoppade på IKEA. Vi åkte 08.00 på morgonen och kom hem 00.00 på natten. Dagen på IKEA var helt suverän och jag kände att jag verkligen behövde den för att orka med det som skulle komma dagen efter…Pappa och L-O tog in Zimé för kvällen och sedan var jag ner till stallet och tittade till henne när jag hade lastat av allt folk vid 00.00-tiden
 
Jag somnade ca 00.30 och vaknade 06.45 men låg kvar till ca 08.00 då jag kände att jag behövde det. Hade bestämt mig för att åka ner till stallet vid 08.30 eftersom att G (min veterinär) skulle ringa mellan 09.00-10.00 och säga om han hade möjlighet att komma under dagen.. Jag kom ner till stallet ca 08.45 och gav hästarna mat och borstade, mockade och pysslade. G ringde ca 09.45 och funderade på om det gick bra att han kom mellan 10.30-11.00 och det sa jag att det gick jättebra. Sedan ringde jag till L-O på jobbet och till pappa och meddelade dem att de skulle hålla sig hemma 11.00 eftersom det inte skulle ta så lång tid tills de kunde komma med traktorn. Jag åkte hem en sväng och vätskade upp mig för att kunna orka med dagen…kunde INTE få i mig någon mat varken innan jag åkte ner eller efter G hade ringt….men det är ju viktigt att få i sig vätska alla fall…
 
Jag åker ner till stallet igen ca 10.15 för att få lite tid med Zimé innan G kom. Jag hade bestämt långt innan att det bara skulle bli G och jag, eftersom jag ansåg att det var det bästa för Zimé. Då slapp hon bli stressad och uppjagad av fler människor, jag ville att det ska vara så lungt och avslappnat som möjligt för henne….
 
G kommer ca 10.50 Zimé får först en lugnande spruta, hon får ponnydos eftersom hon INTE tål mer…När hon får den sprutan stelnar hon till mer än vanligt….och jag inser att hon förstår att någonting är på gång…medans hon blir dåsig betalar jag G eftersom jag vill få det gjort innan det brakar lös och jag INTE orkar….Sedan rakar han henne på halsen och vi tar ut henne på stallgången så att han kan sätta kanylen och sy fast den. Vi småpratar lite och än så länge känner jag att det känns ok…Jag frågar om han måste ”sprätta upp henne” efteråt men det behöver han INTE, och då säger jag att det känns bra för mig att det INTE behövs göras…Han frågar vart vi ska vara och jag berättar att det blir ute i hagen. Pappa har sagt att de är ok att vara där och att de ska hämta henne med traktorn sedan. Då går vi ut och nu blir det riktigt jobbigt, tårarna rinner…Zimé är trött och vinglig, det går sakta mot för farten hur hon brukar gå dit i vanliga fall. De andra hästarna är redan ute i hagen bredvid. Vi ställer oss i hagen och innan G börjar med sprutorna förklarar han att nu kommer hon antigen att sätta sig ner eller att resa sig och då släpper du bara grimmskaftet….jag håller ena handen på pannan och den andra i grimman…när han börjar spurta in i kanylen. Efter 3 sprutor sätter Zimés sig ner och faller ihop…
 
Vi hjälps åt så att G kan spruta in 2 sprutor till i kanylen. Zimé ligger ner och jag styrker henne på pannan och mulen tills hon slutar att andas…Han låter mig får tid med henne och det är jag tacksam för…till slut tar han fram stetoskopet och lyssnar på hennes hjärta, jag sitter fortfarande och styrker henne på pannan och mulen och efter några minuter säger han att det är över. Klockan är nu 11.30….nu är det riktigt tungt… Jag tackar G för att han hade möjlighet att komma redan på onsdagen istället för fredag eller måndag. Då säger han att han kände att han ville hjälpa mig innan helgen så att det skulle bli lättare för mig…Då insåg jag vilken tur jag har haft som har valt honom som ”husveterinär”, han tänker på ägaren och djuret i första hand. Han har verkligen valt rätt yrke och är helt fantastisk som veterinär! Det spelar igen roll om det är en kanin, katt eller häst, han är lika engagerad ändå….Guld värd!!
 
Allt gick väldigt lugnt tillväga och jag är glad och tacksam att jag orkade vara med själv och att min veterinär kunde vara där och hjälpa mig.
 
När allt var klart skulle jag ringa till L-O på mobilen men det regnade ute och jag frös så när jag tog fram telefonen stod jag bara och skakade…G stod kvar och väntade tills jag hade slagit telefonnumret, han var nog rädd att jag skulle rasa ihop…och han stannar också med mig tills L-O och pappa kommer ner.
 
Jag sitter kvar hos Zimé och stryker henne på pannan och mulen tills L-O kommer efter några minuter då jag känner väldigt starkt att jag INTE vill lämna henne ensam även fast hon INTE lever…Han kommer ganska snabbt och då tar jag grimman och grimskaftet och går in i stallet…Pappa och Martin kommer med traktorn strax efter…och det börjar jobba med att få ut henne från hagen…Hon ska begravas hemma på pappas mark, där graven står redo. En av pappas kompisar grävde med grävmaskinen till oss. Vilket jag är väldigt tacksam över!!!
 
Jag går in i stallet och släpper in kaninerna i boxen och gör klart allt i stallet innan jag går ner till graven för att titta…när jag kommer ner är det fullt med vatten och Zimé syns inte…hon hamnade under vatten i princip med en gång. Nu känner jag att jag INTE orkar mer utan tar bilen och åker hem. Det tar nog ca 45 min till 1 timme innan L-O kommer hem och säger att nu är de klar med graven…Sedan åker han på jobbet några timmar igen…Jag sätter mig och ser på TV en stund och dricker lite te…mamma kommer strax efter L-O åker till jobbet. När hon går tar jag mig en dusch och jag piggnar till lite…sedan går dagen i vågor av att jag gråter och känner mig ganska ok tills L-O kommer hem ca 17.00 och vi hjälps åt att laga middag…Efter middagen är det dags att begrava Sixten, vår grå katt sedan 17 år tillbaka. Jag bestämde mig för att både Zimé och Sixten skulle begravas på samma dag…Tung dag för oss men en bra dag för Zimé och Sixten i slutändan…
 
Jag har valt att skriva istället för att berätta eftersom jag INTE orkar berätta muntligt…och för att det är lättare att berätta med ord…
 
Jag har så många som jag skulle vilja tacka…många som har gjort det lättare för mig att gå igenom detta…
 
Vi börjar med L-O och mina barn: Helt fantastiska, stöttar i vått och torrt! Jag älskar er!
 
Mamma och Pappa: Som alltid ställer upp! Ni är bäst!
 
Mamma och Lenorna: Tack för en fantastik IKEA-resa dagen innan! Utan den hade jag nog inte orka med morgondagen…det gjorde allt lättare!!
 
Inga: Min härliga jobbarkompis som är så fantastisk! Det har varit mycket lättare att jobba tack var dig! Tack för det!
 
Charlotta: Min bästa vän som stötta och peppat! Tack för allt stöd! 
 
Eva och Björn: Stallägarna som är helt fantastiska! Tack för allt stöd under 14 år!
 
Monica , Zimés uppfödare: Utan dig hade denna 17-årig resa varit omöjlig! Ångrar INTE att jag köpte Zimé av dig! Tack!
 
Trots att det är snart 4 år sedan detta hände gråter jag varje gång jag läser det...Tänkte att detta kanske trots att det är en jobbig upplevelse kan hjälpa någon annan i samma sits att veta ungefär vad som händer i samband med att hästen somnar in för gott.
 
Jag skulle INTE tveka att göra om det en gång till om jag skulle vara tvungen med Tabasco. Som jag ser det är det jobbigt för människan men nödvändigt för djuret. Nu hoppas jag att T ska leva många år till innan det blir dags för nästa gång!!!!
 
Mvh Anna hästägare igen:D
 
 

Presentation


Välkommen till mig! Jag bloggar mest om mig själv & vad som händer i mitt liv, hästen & fotografering som blivit en ny hobby för mig:D Kan bli lite annat också emellanåt ;) Jag är en kvinna på 40 + som börjat ett nytt liv efter min skilsmässa våren 2015.

Fråga mig

26 besvarade frågor

Omröstning

VEM LÄNGTAR TILL VÅR & SOMMAR?
 JAG!!!
 Nej inte jag....jag gillar snö & vinter!!

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering. med Blogkeen
Följ anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering. med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se