anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering.

Inlägg publicerade under kategorin P.I.P enormt saknad!!!

Av anaby - 25 augusti 2011 20:40

Jag ska väl börja från början och berätta om min första häst/ponny Kadett en shetlandsponny född 1966. Jag fick honom som julklapp 23/13 1975 och hade just fyllt 8 år...det var då min "hästkarriär" började!!! Någonting som jag hittills INTE har ångrat!!! Medans mina föräldrar ångrade sig då de trodde att hästarna skulle vara någonting övergående  Nu är jag inte riktigt som andra utan jag fortsatte och fortsatte och fortsatte....med häst efter häst 

Kadett ägde jag mellan 1975-1981. Han såldes till en familj någon mil från oss och bodde sedan där fram tills han "somnade in" ca 25 år gammal. Otroligt saknad och härlig ponny   

 

Vem kan motstå en sån här goding??   


 

I början på "hoppkarriären"   Potatislådor och hemgjorda hinder som pappa byggt  Han är även fotograf!! Allt i allo kan man säga 

Pappa har varit fantastisk under alla år  När vi hade stall hemma i 16 år hjälpte han mig med hästarna nästan varje dag!! Han fodrade morgon måndag-fredag...jag kvällar och helger  Vi hjälptes åt att hämta hö och spån...och att fixa hagar och annat som hörde till   Han var och är guld värd!! Utan honom hade det aldrig gått vägen med hästarna när jag var tonåring  

     

 Så här såg vi ut 1976..ignorera den "lilla" människan bredvid  Titta på den fina ponnyn istället 

Mvh anaby   

Av anaby - 26 juli 2011 15:42


...var när min häst Zimé somnade in..Jag gjorde själv ett val att vara med och så här gick det till onsdagen 16/5 -07 när Zimé somnade in …..
 
Dagen innan tisdag 15/5 åkte jag, mamma, min syster Lena och hennes granne Lena till Sundsvall och shoppade på IKEA. Vi åkte 08.00 på morgonen och kom hem 00.00 på natten. Dagen på IKEA var helt suverän och jag kände att jag verkligen behövde den för att orka med det som skulle komma dagen efter…Pappa och L-O tog in Zimé för kvällen och sedan var jag ner till stallet och tittade till henne när jag hade lastat av allt folk vid 00.00-tiden
 
Jag somnade ca 00.30 och vaknade 06.45 men låg kvar till ca 08.00 då jag kände att jag behövde det. Hade bestämt mig för att åka ner till stallet vid 08.30 eftersom att G (min veterinär) skulle ringa mellan 09.00-10.00 och säga om han hade möjlighet att komma under dagen.. Jag kom ner till stallet ca 08.45 och gav hästarna mat och borstade, mockade och pysslade. G ringde ca 09.45 och funderade på om det gick bra att han kom mellan 10.30-11.00 och det sa jag att det gick jättebra. Sedan ringde jag till L-O på jobbet och till pappa och meddelade dem att de skulle hålla sig hemma 11.00 eftersom det inte skulle ta så lång tid tills de kunde komma med traktorn. Jag åkte hem en sväng och vätskade upp mig för att kunna orka med dagen…kunde INTE få i mig någon mat varken innan jag åkte ner eller efter G hade ringt….men det är ju viktigt att få i sig vätska alla fall…
 
Jag åker ner till stallet igen ca 10.15 för att få lite tid med Zimé innan G kom. Jag hade bestämt långt innan att det bara skulle bli G och jag, eftersom jag ansåg att det var det bästa för Zimé. Då slapp hon bli stressad och uppjagad av fler människor, jag ville att det ska vara så lungt och avslappnat som möjligt för henne….
 
G kommer ca 10.50 Zimé får först en lugnande spruta, hon får ponnydos eftersom hon INTE tål mer…När hon får den sprutan stelnar hon till mer än vanligt….och jag inser att hon förstår att någonting är på gång…medans hon blir dåsig betalar jag G eftersom jag vill få det gjort innan det brakar lös och jag INTE orkar….Sedan rakar han henne på halsen och vi tar ut henne på stallgången så att han kan sätta kanylen och sy fast den. Vi småpratar lite och än så länge känner jag att det känns ok…Jag frågar om han måste ”sprätta upp henne” efteråt men det behöver han INTE, och då säger jag att det känns bra för mig att det INTE behövs göras…Han frågar vart vi ska vara och jag berättar att det blir ute i hagen. Pappa har sagt att de är ok att vara där och att de ska hämta henne med traktorn sedan. Då går vi ut och nu blir det riktigt jobbigt, tårarna rinner…Zimé är trött och vinglig, det går sakta mot för farten hur hon brukar gå dit i vanliga fall. De andra hästarna är redan ute i hagen bredvid. Vi ställer oss i hagen och innan G börjar med sprutorna förklarar han att nu kommer hon antigen att sätta sig ner eller att resa sig och då släpper du bara grimmskaftet….jag håller ena handen på pannan och den andra i grimman…när han börjar spurta in i kanylen. Efter 3 sprutor sätter Zimés sig ner och faller ihop…
 
Vi hjälps åt så att G kan spruta in 2 sprutor till i kanylen. Zimé ligger ner och jag styrker henne på pannan och mulen tills hon slutar att andas…Han låter mig får tid med henne och det är jag tacksam för…till slut tar han fram stetoskopet och lyssnar på hennes hjärta, jag sitter fortfarande och styrker henne på pannan och mulen och efter några minuter säger han att det är över. Klockan är nu 11.30….nu är det riktigt tungt… Jag tackar G för att han hade möjlighet att komma redan på onsdagen istället för fredag eller måndag. Då säger han att han kände att han ville hjälpa mig innan helgen så att det skulle bli lättare för mig…Då insåg jag vilken tur jag har haft som har valt honom som ”husveterinär”, han tänker på ägaren och djuret i första hand. Han har verkligen valt rätt yrke och är helt fantastisk som veterinär! Det spelar igen roll om det är en kanin, katt eller häst, han är lika engagerad ändå….Guld värd!!
 
Allt gick väldigt lugnt tillväga och jag är glad och tacksam att jag orkade vara med själv och att min veterinär kunde vara där och hjälpa mig.
 
När allt var klart skulle jag ringa till L-O på mobilen men det regnade ute och jag frös så när jag tog fram telefonen stod jag bara och skakade…G stod kvar och väntade tills jag hade slagit telefonnumret, han var nog rädd att jag skulle rasa ihop…och han stannar också med mig tills L-O och pappa kommer ner.
 
Jag sitter kvar hos Zimé och stryker henne på pannan och mulen tills L-O kommer efter några minuter då jag känner väldigt starkt att jag INTE vill lämna henne ensam även fast hon INTE lever…Han kommer ganska snabbt och då tar jag grimman och grimskaftet och går in i stallet…Pappa och Martin kommer med traktorn strax efter…och det börjar jobba med att få ut henne från hagen…Hon ska begravas hemma på pappas mark, där graven står redo. En av pappas kompisar grävde med grävmaskinen till oss. Vilket jag är väldigt tacksam över!!!
 
Jag går in i stallet och släpper in kaninerna i boxen och gör klart allt i stallet innan jag går ner till graven för att titta…när jag kommer ner är det fullt med vatten och Zimé syns inte…hon hamnade under vatten i princip med en gång. Nu känner jag att jag INTE orkar mer utan tar bilen och åker hem. Det tar nog ca 45 min till 1 timme innan L-O kommer hem och säger att nu är de klar med graven…Sedan åker han på jobbet några timmar igen…Jag sätter mig och ser på TV en stund och dricker lite te…mamma kommer strax efter L-O åker till jobbet. När hon går tar jag mig en dusch och jag piggnar till lite…sedan går dagen i vågor av att jag gråter och känner mig ganska ok tills L-O kommer hem ca 17.00 och vi hjälps åt att laga middag…Efter middagen är det dags att begrava Sixten, vår grå katt sedan 17 år tillbaka. Jag bestämde mig för att både Zimé och Sixten skulle begravas på samma dag…Tung dag för oss men en bra dag för Zimé och Sixten i slutändan…
 
Jag har valt att skriva istället för att berätta eftersom jag INTE orkar berätta muntligt…och för att det är lättare att berätta med ord…
 
Jag har så många som jag skulle vilja tacka…många som har gjort det lättare för mig att gå igenom detta…
 
Vi börjar med L-O och mina barn: Helt fantastiska, stöttar i vått och torrt! Jag älskar er!
 
Mamma och Pappa: Som alltid ställer upp! Ni är bäst!
 
Mamma och Lenorna: Tack för en fantastik IKEA-resa dagen innan! Utan den hade jag nog inte orka med morgondagen…det gjorde allt lättare!!
 
Inga: Min härliga jobbarkompis som är så fantastisk! Det har varit mycket lättare att jobba tack var dig! Tack för det!
 
Charlotta: Min bästa vän som stötta och peppat! Tack för allt stöd! 
 
Eva och Björn: Stallägarna som är helt fantastiska! Tack för allt stöd under 14 år!
 
Monica , Zimés uppfödare: Utan dig hade denna 17-årig resa varit omöjlig! Ångrar INTE att jag köpte Zimé av dig! Tack!
 
Trots att det är snart 4 år sedan detta hände gråter jag varje gång jag läser det...Tänkte att detta kanske trots att det är en jobbig upplevelse kan hjälpa någon annan i samma sits att veta ungefär vad som händer i samband med att hästen somnar in för gott.
 
Jag skulle INTE tveka att göra om det en gång till om jag skulle vara tvungen med Tabasco. Som jag ser det är det jobbigt för människan men nödvändigt för djuret. Nu hoppas jag att T ska leva många år till innan det blir dags för nästa gång!!!!
 
Mvh Anna hästägare igen:D
 
 

Presentation


Välkommen till mig! Jag bloggar bla om min satsning att tävla i hoppning upp till 130 cm efter 17 års frånvaro på tävlingsbanorna. Och en massa annat trevligt :)

Fråga mig

27 besvarade frågor

Omröstning

Hur gammal är du som tittar in på min blogg? ;)
 20 år
 25 år
 30 år
 35 år
 40 år
 45 år
 50 år
 55 år
 60 år + däröver

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2022
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards