anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering.

Inlägg publicerade under kategorin Jobbigt

Av anaby - 30 november 2016 23:30

     

Ringde till min Hovslagare Sören igår o bokade in en tid i mellandagarna mellan jul o nyår för skoning av C. Ville mest höra om han var hemma den veckan eller bortrest. Han tyckte att det var lika bra att boka in den dagen redan nu    Så nu är det gjort! Då åker snösulorna på också   

  


Idag var det uppehåll med regnet så vi fick återigen en mycket trevlig ridtur ner till älven och kyrkan Har travat även idag och skrittat omväxlande. Idag var det is på älven och för någon dags sedan snö Växlande väder minsann!! Hur gick det att rida utan öronproppar idag? Tja, halvstorm och utan öronproppar var kanske inte så smart idag......men C skötte sig hur bra som helst   Så nu blir det utan öronproppar när vi ska rida  


 

C har fått vara "hopphäst" idag då jag provade hoppsadeln. Den passar bra med fårskinnspadden Och han kan ha 140 cm sadelgjorden!! Han är ganska stor trots att han inte ser ut som det!! Hoppbröstan når inte ända fram till sadelgjorden mellan ...benen  Då den måste jag förlänga med en hake. Men det löser sig   


 

 



C har fyllt ut rätt så bra på bakdelen och hömagen börjar dra ihop sig. Trots att jag har ridit rätt så lugnt men flera dagar i veckan istället. Verkar funka bra   


 



Efter ridturen fick han ha magnettäcket och magnetpaddarna (se bild nedan) i 30 min.

 


Hann inte med att fylla på stora höhäcken idag så det får bli imorgon istället.

Har dock blivit utbeordrad på jobb inatt så imorgon blir det inget inlägg då C ska vila. Så dagen ser ut så här för mig: Jobba natt...sova några timmar.....åka iväg till möte på jobbet i 3 timmar.....hem för att skjutsa sonen till firmafest.....ner till stallet och fixa allt kring C...middag....hämta sonen...sova!! CHECK!!


 

Blev middag med en kompis på Pinchos....restaurangen där man beställer och betalar med en app    God mat och små rätter så man får beställa några stycken innan man blir mätt  Sedan gick vi vidare till Espresso House för att äta efterrätt och den var helt sagolikt god!!

Hem för att göra iordning matsäcken till jobbet och byta kläder och se på "Bonde söker fru" innan jag åkte till jobbet!!

Ha en fortsatt jättebra onsdag och chilla lugnt gott folk!
Mvh anaby  

ANNONS
Av anaby - 13 december 2013 12:00

Det står otroligt mycket om mobbing i tidningarna nu för tiden!! Jag tänkte mina egna upplevelser om det här.

Jag anser att det finns olika typer av mobbing.....fysisk och psykisk...och bägge är lika illa!!

För egen del har jag ALLTID fått "kommentarer" i skolan angående att jag har haft egen häst. Från 2:an och ända tills jag gick ut gymnasiet. Jag var också väldigt smal under hela min skoltid vilket gjorde att många tyckte att de hade "rättigheter" att anmärka på det i tid och otid. Problemet är att när man är tonåring är man MYCKET känslig för kommentarer som kommer i princip dagligen. Jag fick även kommentarer om resten av mitt utseende....det finns nog INGENTING som folk INTE har kommenterat. Varje komplex och allt som jag redan INTE tyckte om hos mig själv har folk varit "snälla" och kommentarat så jag verkligen har fått höra hur värdelös jag har varit   


Vad gjorde det här med mig som person??


Ja, för det första så utvecklade jag en typ av "torgskräck"....jag har forfarande än idag vissa dagar svårt att vistas där jag vet att det är mycket folk och speciellt när jag VET att jag kan bli uttittad av okända människor.


Jag hatar verkligen att se mig själv i en spegel och på kort. Har MYCKET svårt med det här även om det har blivit bättre...som tur är. Att se sig själv rida eller med hjälm på kort går bättre då man INTE ser så mycket av mitt ansikte då.  Men om jag har en sämre dag vill jag varken se mig själv eller träffa andra människor .


Normal är någonting som jag ALDRIG har tyckt att jag har varit någon gång i mitt liv. Varken när jag var yngre eller nu när jag är 40+. Det är ju tyvärr pga omgivningen och deras alla kommentarer under hela mitt liv som jag har fått den uppfattningen. Dock tycker jag idag att jag är "Anna" och ingen annan...varken normal eller någonting annat.


Ända sedan jag gick i skolan har jag tyckt och upplevt att jag var "pestsmittad" pga mitt hästintresse. Så när jag gick ut gymnasiet bestämde jag mig för att INTE involvera mig i något förhållande eller någon kille. Det var ju ändå ingen som skulle vilja ha mig pga mina hästar!! Jag blev MYCKET förvånad när killar faktiskt visade sig vara intresserad av mig?? Hade under lång tid och har forfarande till viss del än idag INGEN förståelse för hur någon man kan vara intresserad av mig.....det säger ju en hel del om min självkänsla och självförtroende som är lika med noll!!! Det är tur att jag har en helt underbar man som jag är gift med och  lever med som lyfter mig istället för trycker ned  


Jag har ALDRIG och då menar jag aldrig haft bra självförtroende och det är någonting som jag fortfarande INTE har pga allt jag har fått höra om mig själv under hela mitt liv. Men pga det som hände efter det "10-åriga helvetet" tog slut och jag fick ta en massa olika avgörande beslut. Tog jag bla ett viktigt beslut av många att jag nu äntligen skulle ACCEPTERA mig själv som människa. Även om många andra tycker att saker och ting kring min person, utseende mm är negativ eller hur man ska förklara....så kan jag INTE förändra mitt utseende och liknande. Och ska man framför allt orka med att leva är det nog dags när man är 40 år att man äntligen kommer till insikt och accepterar att jag är jag och det kommer jag alltid att vara. Take it or leave it så att säga  Just det här beslutet har fått mig att må så otroligt mycket bättre på alla plan  Jag känner ett lugn som jag ärligt talat INTE har känt tidigare under hela mitt liv och det känns jättebra!! För alla vill vi ju må bra!!


Sedan fick både jag och min man rensa ut MÅNGA bekanskaper i vårt liv. Ibland får man helt enkelt ransaka sig själv och fundera på OM en person är bra för en att umgås med. Framför allt OM man är på samma nivå. Är det bara missunsamhet och tjafs...går de människorna bort på en gång!!! Jag orkar INTE med sånt längre och jag känner INTE att jag är tvungen att utsätta mig för det längre...heller..JAG VILL MÅ BRA NUMERA!


Jag anses vara en stark person och det tycker jag själv också att jag är. Och är man en stark person verkar det vara helt ok att ge kommentarer om ALLT möjligt negativt som man INTE ens skulle ha en tanke på att säga till någon annan???? Man ska så att säga "stå ut med allt" på något konstigt sätt som jag ärligt talat INTE har kommit underfund med än??? Det är precis som att "en sån människa" INTE har några känslor alls?? För egen del kan jag säga att jag är VÄLDIGT känslig för kommentarer och det bottnar sig nog i alla kommentarer jag har fått under hela min uppväxt under skolgången och resten av livet. Men allt började i skolan för min del!!!


Alla dessa kommentarer har gjort att för mig är det enklare att ta en elak kommentar än en komplimang....eftersom det är mer logiskt i min värld.  För det är ju tyvärr vardagsmat att jag får elaka kommentarer motför en komplimang. Så något fel är det ju uppenbarligen med mig trot allt   För vem skulle överhuvudtaget tänka på att ge mig en komplimang?? Det är så jag tänker och känner. Så får jag en komplimang så vet jag överhuvudtaget INTE riktigt vad jag ska säga tillbaka....det känns otroligt jobbigt att INTE kunna ta till sig när någon säger något postivt om mig!! Det är lättare för mig att ta till sig en komplimang från någon jag känner väl men är jobbigare att inte bry mig om när jag får en en elak kommentar av någon jag känner. Och tvärt om...det är lättare att ignorera en elak kommentar i dagsläget från någon jag INTE känner men svårare att ta till sig av en komplimang eftersom jag anser att de INTE känner mig och vet någonting om mig.


Hur mår jag idag undrar ni nu efter att ha läst allt detta??

 

Jag skulle nog säga att jag mår så bra som jag kan må mentalt. Jag har en man som älskar mig och stöttar mig och tycker att det är väldigt tråkigt att jag har gått igenom det jag har gjort under så lång tid av mitt liv. För mig är det otroligt viktigt att leva med en man som stöttar, uppmuntrar mig och lyfter mig....inte någon som trycker ner och får mig att må ännu sämre än jag redan gör. I dagsläget skulle jag nog säga att jag har fler "bra" dagar än dåliga och det är jag otroligt tacksam över  Kanske några få dagar per månad är riktigt jobbiga nu. Motför flera i veckan tidigare. Det här är ju någonting jag MÅSTE jobba med dagligen med mig själv och ibland får jag utsätta mig för sånt som jag tycker är väldigt jobbigt. När jag har gjort det och det gått bra känns det så klart fantastiskt  Det är ju så att man klarar otroligt mer än man någonsint tror!! Som tur är  


Efter det "10-åriga helvetet" eller när det äntligen tog slut så "stängde min kropp av"...både psykisk och fysiskt och det var det absolut jobbigare jag varit med om. Ingenting funkade för mig!  Jag blev helt apatiskt och det var otroligt obehagligt att vara med om. Så är i efterhand tror jag att jag fick ett sammanbrott eller allafall var otroligt nära ett. Hade det INTE varit för min kära man och familj så hade jag garanterat INTE suttit framför datorn och skrivit det här till er. Utan då hade jag antigen varit död eller suttit inspärrad någonstans på obestämd tid!!! Det känns läskigt att en person utifrån kan ta ifrån en annan människa värdet som människa, mamma och fru...tills man INTE är värd någonting överhuvudtaget och är en spillra av sitt forna jag   Jag hoppas verkligen att någon av er som läser det här ALDRIG råkar ut för en psykopat och mytoman som jag gjorde!!


Förutom min man och familj så var det en till sak som hände som gjorde att jag tog det avgörande beslutet att börja leva igen!! Det var ett telefonsamtal som jag fick från Tabascos förra ägare Kerstin  Jag hade bestämt mig för att åka och provrida honom men började känna mer och mer att jag inte skulle orka pga att jag var så knäckt och i dåligt skick. Men då ringde Kerstin upp och ville att jag skulle komma och provrida. Hon fick peppa mig lite men till slut gav jag med mig och åkte nästan 30 mil för att provrida denna monsterhäst   Ja, ni som följt oss ett tag vet ju att jag föll som en fura för Tabasco och hämtade hem honom några månader senare och att Kerstin idag är en kär vän till mig Så Tabasco har betytt otroligt mycket under "min väg" tillbaka till livet. Vi var så trasiga bägge 2 så vi fick återhämta oss och må bättre i sakta och lagom takt tillsammans   Jag ska också vara ärlig och säga att beslutet att "börja leva igen" var tyvärr INTE självklart för mig då jag mådde otroligt dåligt och inte hade någon livsglädje eller gnista kvar Det hade lika gärna kunnat bli så att jag helt enkelt gett upp livet och fortsatt i min bubbla som jag levde i. Idag är jag tacksam att jag valde just LIVET!! Vägen tillbaka har varit svår och jobbig men jag är tacksam att jag tog det beslutet jag tog  Man klarar som sagt otroligt mycket mer än man tror om man har stöd av sin familj och nära vänner  

Ibland behövs det bara små, små tecken på omtanke så kan man få en människa att ändra riktning i livet till ett bättre beslut. Det krävs så otroligt lite men betyder så väldigt mycket för den som mår dåligt!!

Någonting att tänka på i det dagliga livet när man SER att någon mår dåligt!!


Jag har full förståelse för dessa unga tjejer som blir helt knäckta av alla kommentarer och trakasserier i skolan i Sverige idag!! Och allt de får utstå på internet från jämnåriga!! Jag kunde ha varit en av dem som faktiskt valt att avsluta sitt liv men jag är tacksam att jag aldrig vågade ta det steget även om jag ärligt talat har tänkt på det x flera under hela mitt liv!!


Allt är inte alltid som det ser ut...någonting för alla att tänka på!!



Det här var och är min historia....


Mvh anaby  






ANNONS

Presentation


Välkommen till mig! Jag bloggar mest om mig själv & vad som händer i mitt liv, hästen & fotografering som blivit en ny hobby för mig:D Kan bli lite annat också emellanåt ;) Jag är en kvinna på 40 + som börjat ett nytt liv efter min skilsmässa våren 2015.

Fråga mig

26 besvarade frågor

Omröstning

VEM LÄNGTAR TILL VÅR & SOMMAR?
 JAG!!!
 Nej inte jag....jag gillar snö & vinter!!

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering. med Blogkeen
Följ anaby - Jag, barnen, djuren & fotografering. med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se